Fotograf Mette Ottosson, Båstad

I don't think you can find a "cuddlier" dog than him, my best friend in Portugal. He's glued to your side, physically, as long as you'd like (which is almost forever).

Vila do Bispo, Easter 2012.

Halv sju klev jag upp för att ta långfrukost och förbereda det sista inför dagens två fotograferingar. Halv åtta ringde Sofia från Lilla Tjärby och sa att "Det får nog bli babyfoto istället för gravidfotografering, vi är på väg till förlossningen". Spännande!

Jag stuvade om lite i schemat och körde istället direkt till Mellbystrand för att fotografera Linda på Hallandsgården och hennes kanongoa labrador Boston. Efteråt tog vi en kaffe och jag fick spana in deras enorma bröllopscanvas i vardagsrummet (bilder från deras bröllop kan du se här) - supercoolt!

Eftermiddagen spenderade jag med att lämna bokföringen till redovisningsbyrån, hälsa på min farbror och till sist ha möte med Kent på Ungdomens hus Musteriet i Båstad inför ett fotoprojekt han planerar. Mer om det senare i vår!

Två bilder från stranden:

Här kommer en bild till från i måndags, när det både regnade och blåste och var svinkallt. Inte för att det syns så särdeles mycket på de här två. Varma och goa, i alla avseenden!


Ebba & Joy

Cyklonen Katias svans drog in över Skåne igår, men både Ebba och hennes häst Joy var superhjältar i regnet och blåsten. Joy har den där vackra mörkgrå skimmelfärgen jag älskar, och som påminner mig om böckerna Britta och Silver (ni gamla hästtjejer minns väl dem?).

Snacka om att passa bra i svartvitt... Wow, vilken fin häst du har, Ebba!

I eftermiddag skulle jag fotografera Ebba och hennes häst Joy, men det är minst sagt blåsigt så vi har skjutit upp det till nästa vecka. Jag som fortfarande har min olycka i färskt minne tycker det var ett väldigt bra beslut. Kraftpaket i storm står bäst inomhus, utan ryttare.

Som plåster för er som längtar efter hästbilder kommer här en annan:


Ebbas kusin Martinas Laurel, en av de vackraste hästar jag sett. 2008.

Caesar från Göteborg

Vi saknar Arnold och Miranda. Det är fortfarande tyst här hemma, inga tassar som klickar på golvet, inga "Moff!" i trädgården från vovven som vill in, inga suckar vid läggdags. Tur att jag får träffa hundar på jobbet, nu när vi inte har någon själva!

Pluto är en goding från Skånes Fagerhult, tillika Johannas bästa vän:

En förhandstitt från dagens fotografering med Josefine och Galsi! Jag har inte hunnit fråga om de vill vara med på bloggen så det blir den här vinkeln, men oh, jag gillar att de tar samma steg:

Som ni läst tidigare här på bloggen sålde jag min käraste vän Janna förra året. Hon bor nu i Gränum i Blekinge. I somras åkte vi förbi och hälsade på henne, där hon gick på bete med hingsten Marwin.

Jag saknar henne!




Fast hon saknar nog inte mig, och det känns faktiskt bra. Hon har det toppen! Marwin är en riktig snygging, vem hade inte fallit för den här coola killen?





Ägaren Linda var med, här är hon med Marwin:










Visst är de härliga? :-)

Ha en fin söndag, kompisar!

Dags att gå hem och laga middag och sen får man väl kolla lite final på tv kanske. Bra och rolig vecka! Jag avslutar dagen med sötaste Pluto som jag åkte och fotograferade i Skånes Fagerhult i oktober:





Ha en bra kväll, vi hörs i morrn!

/Mette

Nä, ingen ny form av influensa inte... bara väldigt stor längtan efter vovve igen! Orsaken heter Buster, är en härlig korsning av allt möjligt (minns bara Schäfer, Golden, Grand Danois och minst ett par till) och helt oemotståndlig. Tim blev likadan som jag när han såg bilderna.

Tyvärr har Buster redan en himla trevlig matte & husse (och två sprillans nya lill-mattar), annars hade jag stoppat in honom i bilen och tagit med honom hem. Han var inte bara söt utan dessutom väldigt väluppfostrad. Så, A & F - skulle ni tröttna på honom vet ni vem ni kan ringa :-)





(kanske var det för att jag längtar efter hund som jag vaknade med ett ryck i morse av att jag trodde en främling stod i rummet och pratade? Huamej!!! Buster hade bitit honom i rumpan, schwopp bara. Fast det hade väl räckt att visa sig med ett mäktigt skall, som Miranda & Arnold på sin tid. WWWWOFF WWWWOFF liksom.

Tur att vi får låna Ola & Maddes söta Selma ibland. Dags snart tycker jag!)

I oktober förra året åkte jag till Flyinge för ett porträttuppdrag. Katarina och Peters 6-årige son Edward och hingsten Robin Z skulle förevigas tillsammans. Bara några veckor senare fick jag ett mail från Katarina:

"Nu har bilderna kommit fram, de är underbara! Det måste vara ödet på något vis, för idag togs Robin bort av hälsoskäl. Han har haft problem med en hov i flera år och den blev bara sämre. Så vi är väldigt glada att de här bilderna togs. Det har varit en hemsk dag här på Flyinge idag. Hälsningar Katarina och resten av familjen."

Det känns så bra att man som fotograf kan hjälpa till att bevara minnen, och just hästkärleken är faktiskt det främsta skälet till att jag en gång i tiden började fotografera. Det var i mitten av 80-talet, ridskolan Grönadal där jag red skulle läggas ner och höll auktion där alla lektionshästar gick under klubban. Jag undrar om jag någonsin gråtit så mycket! Mellan alla tårar fotograferade vi konstant och någonstans hemma hos mamma har jag nog högvis med egenframkallade svartvita bilder på alla dessa ponnyer.

Det gläder mig mycket att jag fick fotografera Robin. Att han var en äldre herre märktes inte det minsta den här höstdagen. Snarare var det full fart! Alltså, en hyllning till denna vackra häst:





Edward tyckte Robin var lite väl pigg och pappa fick vara med som trygghet:









En av mina favoritbilder, ett par riktigt goda vänner sedan många år:





(om man får stå lite grann upphöjt och med en husvägg att hålla sig i, är Robin inte lika stor...)








Underbar ålder när man kan le så här härligt:





Hela familjen:





Jag avslutar med en annan favorit. Visst är de söta?





Citerat från Flyinges hemsida:


"Robin Z 723 är den hingst som kanske har betytt mest för svensk hopphästavel i modern tid. Han är född i Belgien 1983 och importerades 1985 av dåvarande Flyingechefen Ingvar Fredricson.

Robin Z har tillsammans med Peter Eriksson haft en sagolik tävlingskarriär och även utsetts till en av världens bästa hoppförärvare med ca 60 avkommor i svår klass. Robin Z har i hög grad bidragit till att svensk hoppsport idag hör till en av världens ledande hoppnationer."