Kategori: personligt.
Ni som följt mig ett tag vet att jag har problem med att få rätt TSH-nivåer (Hashimoto's/hypothyreos, mer info här om ni är intresserade). Snabbt förklarat blir jag i omgångar så sjukt trött och får andra härliga symptom såsom överstress och oro (utan anledning bör tilläggas), mjölksyra av småsaker (borsta håret tex) och lite av varje av skojiga åkommor (ont i leder mm). Det blir få sociala begivenheter och jag är inte mycket att ha i de perioderna, utan orkar bara det absolut nödvändigaste. Får svårt att ens inse att jag måste ta mig till läkarstationen för proverna.
Nåväl, igår tog jag iaf nya prover och de var (föga förvånande) helt urkassa. Jesiken och suck. Nu igen, liksom. Jag justerar medicindosen för femtioelfte gången, och inväntar dessutom ett godkännande av ett licensläkemedel jag ska få prova. Hoppas.
Det var en kort förklaring, så att ni vet varför det inte flödar av blogginlägg just för tillfället. Bara att bryta ihop och gå vidare, som vi säger i släkten ;-)
Och över till något mycket roligare: det är VÅR! Det börjar bli grönt både här och där, knoppar och blommor och fågelsång! Den här bilden tog jag i trädgården förra veckan:
Om bara 16 dagar är det vårdagjämning! ♥
Lägesrapport!
God torsdag kära ni!
Vad händer hos fotografen i september? Lite av varje, kan man säga. Idag har Eva (Gladmage catering) och jag fotograferat mat igen, bilderna kommer i vinternumret av Magasin Båstad. Eva är min idol. Hon är grym på att laga snygg och god mat, och stylingen? F.a.n.t.a.s.t.i.s.k. Vi har verkligen superkul ihop.
I övrigt är det just nu massor av barn- och familjefotograferingar, igår var jag uppe på åsen i Koarp i närheten av Vallåsen, i tisdags var jag i Tyringe. Flera nya bokningar kom in på studs med erbjudandet i förra veckan - funderar du på att boka kan det vara en god idé att mejla genast!
På lördag är det bröllop, i Burensvik (Torekov) där jag fotograferade brudgummens syster när hon gifte sig för fem år sedan: Malin & Jimmy.
Och nästa vecka upphämtningsvecka. Sådana får jag lägga in då och då för att alls ha en chans att komma ikapp med sortering och redigering, och en och annan lunch/fika med försummade vänner tex Jenny, Maria & Stina, och så ska vi ha Lovely Weddings-träff.
Utöver det ska jag bara hinna måla fönsterkarmar, vänja mig vid ny medicin eftersom vi fortfarande inte fått bukt med mina svajiga nivåer (läs mer om sköldkörteln här och här), kolla ikapp Roomservice med MIJA KINNING på nätet (vilken lycka att upptäcka att min favoritinredare är i tv igen!), och läsa mina nyanlända ex av Good News Magazine (vilken himla bra idé med en goda nyheter-tidning).
Tjohej vad det går, skulle jag nog kunna sammanfatta det. Hehe. I love it!
Nu är det dags för kaffe och kolla igenom bilderna från igår och idag en första gång. Ha en bra torsdag mina vänner!
Yours truly ;-)
/M.
Lite mer om sköldkörteln, LCHF och humöret
Vilket gensvar jag fick av er på mitt inlägg om sköldkörteln i fredags! Tack. Det värmer att ni bryr er, och att ni delar med er. Även om det givetvis inte är ett dugg skoj att ni är fler med problem och några som har det sju resor värre, så hjälper det lite grann att höra att jag inte är ensam. Kanske er också?
Det här kommer inte att transformeras till en sjukdomsblogg, det lovar jag. Men som jag skrev i fredags blir jag oerhört glad om jag kan hjälpa någon annan i samma situation. Förra vintern började jag storgråta när jag såg Fritidsresors semesterreklam med Mads Mikkelsen på tv. Varje gång. Jag var så trött att jag bara ville ligga i en solstol i ett par år, utan att tänka på något annat än möjligen vilken bok jag skulle läsa den dagen.
Den här omgången är inte lika illa, förmodligen för att jag upptäckte det snabbare och vet att det kommer att vända framöver (hoppas jag verkligen). Dock måste jag säga att jag sedan i fredags bara blivit segare och tröttare, vilket jag hoppas beror enbart på att jag fick bekräftat att det var TSH-värdet och inget annat. Jag kanske kände att det är ok att slockna på soffan en lördageftermiddag och vakna halv åtta på kvällen... Ehum.
Några av er hade frågor till mig, jag har svarat i Kommentarsfältet i förra inlägget.
Här följer också ett par andra bra tips:
*** Anna Hallén har skrivit ett fantastiskt bra inlägg om sköldkörteln, binjurarna och LCHF på sin blogg, läs inlägget här. Tack för tipset, både Eva H och Nina A!
*** Andreas Eenfeldt (bloggen Kostdoktorn) har skrivit en av de mest intressanta böcker jag läst; Matrevolutionen. Om LCHF och fettskräcken, om vårt galna sockerberoende och vad du kan göra för att må mycket bättre varje dag. LÄS DEN. Oavsett om du tar dig an hans råd eller ej, är den ett viktigt inlägg i dagens hälsodebatt. Tack för tipset i vintras, Karin F!
Det här kommer inte att transformeras till en sjukdomsblogg, det lovar jag. Men som jag skrev i fredags blir jag oerhört glad om jag kan hjälpa någon annan i samma situation. Förra vintern började jag storgråta när jag såg Fritidsresors semesterreklam med Mads Mikkelsen på tv. Varje gång. Jag var så trött att jag bara ville ligga i en solstol i ett par år, utan att tänka på något annat än möjligen vilken bok jag skulle läsa den dagen.
Den här omgången är inte lika illa, förmodligen för att jag upptäckte det snabbare och vet att det kommer att vända framöver (hoppas jag verkligen). Dock måste jag säga att jag sedan i fredags bara blivit segare och tröttare, vilket jag hoppas beror enbart på att jag fick bekräftat att det var TSH-värdet och inget annat. Jag kanske kände att det är ok att slockna på soffan en lördageftermiddag och vakna halv åtta på kvällen... Ehum.
Några av er hade frågor till mig, jag har svarat i Kommentarsfältet i förra inlägget.
Här följer också ett par andra bra tips:
*** Anna Hallén har skrivit ett fantastiskt bra inlägg om sköldkörteln, binjurarna och LCHF på sin blogg, läs inlägget här. Tack för tipset, både Eva H och Nina A!
*** Andreas Eenfeldt (bloggen Kostdoktorn) har skrivit en av de mest intressanta böcker jag läst; Matrevolutionen. Om LCHF och fettskräcken, om vårt galna sockerberoende och vad du kan göra för att må mycket bättre varje dag. LÄS DEN. Oavsett om du tar dig an hans råd eller ej, är den ett viktigt inlägg i dagens hälsodebatt. Tack för tipset i vintras, Karin F!
När jag levde i sirap (underproduktion i sköldkörteln // Hypothyreos // TSH // T3 // T4)
Det här är ett jättelångt inlägg, och utan bilder. Jag skriver det för att jag inte vill att någon människa ska behöva ha det som jag hade det, utan anledning när det är så lätt att korrigera för det flesta. Hoppas det hjälper någon därute! Skriv gärna något i Kommentarer om du har erfarenheter av detta.
Bakgrund: 2010 kändes ingenting roligt. Jag var jämt less, seg, och tog bara fula och alltid likadana bilder på jobbet (tyckte jag). Mina lediga söndagar ville jag inte göra någonting, och fick ångest över det. I augusti 2010 kom jag tillbaka från semestern och kände mig minst lika trött som innan jag var ledig. Medvetandet var som geggamojja, kroppen likaså. Jag fick mjölksyra i armarna av att borsta håret - och det tar mig inte många sekunder. Symptomen var många: trött, torr i munnen, dålig hårkvalitet, viktproblem, glömsk, dålig ämnesomsättning, ont här och där, deppig, fysiskt klumpig och det kändes som tusen andra saker - och så kom jag liksom aldrig upp till ytan på dagarna. Eftersom jag ska vara så himla duktig och klok jämt trodde jag av olika anledningar att jag helt enkelt var utmattad, bland annat av jobbet. Tyvärr "gick det" inte att vila, högsäsongen varar ända fram till jul så jag såsade på så gott jag kunde.
I januari 2011 åkte vi på en fantastisk resa för att fotografera bröllop i Dominikanska republiken - men trots att vi (förutom bröllopet) låg i solstolarna från morgon till kväll var jag HELT färdig när vi kom hem. Efter att under en kortare tid tänkt att det nog var tidsomställning och "efter-högsäsongssyndrom" bad jag om att få mitt sköldkörtelvärde mätt. Det är ett enkelt blodprov, och det visade sig att det var precis där skon klämde.
Vändningen: Efter bara en vecka på medicinen (Levaxin) vaknade jag en lördagmorgon med ett PING - och ja, det är ju SÅHÄR det känns att må bra! Först då förstod jag omfattningen av hur dålig jag varit. Det var faktiskt riktigt jobbigt att inse att jag hade varit sjuk så länge utan att förstå det själv. Med tiden har jag hört många skräckhistorier om detta. Vi är många som har problemet och det är ofta misstaget för andra åkommor. En god väns syster var sjukskriven i fem år för depression - tills en ny läkare på vårdcentralen tog ett blodprov.
Lyssna därför noga nu: mår du kasst utan egentlig anledning (eller ändå), eller har du en vän som känner sig som om den lever i ett sirapsbad? Be läkaren om ett sköldkörtelsprov. Du har ingenting att förlora, men allt att vinna.
OCH - ännu viktigare: var envis om du har ett gränsvärde. Referensvärdena är olika för olika landsting och till och med olika sjukhus, dessa kan variera mellan ca 0,2-0,4 som undre gränsvärde, och ca 4,0 som övre gränsvärde (tom så högt som 6, se kommentarer!). Jag är själv superkänslig och mår uselt av ett värde som egentligen räknas som normalt. Det förekommer olika referensvärden i Sverige, och Riktvärdet i Skåne säger "under 2,5" men mitt perfekta TSH ligger på 0,5-1,5. Jag mår skit på över 2 och katastrof på "bara" 3-3,5.
Medicinen: våren 2011 sedan startades jag upp på 25 mikrogram Levaxin. Med intervall på cirka sex veckor höjdes dosen till 100 mikrogram, som jag stått på sedan augusti 2011. Vid blodproverna varje månad har jag legat stabilt på 1-1,5 och i januari bestämde min endokrinolog (världens bästa Anders L. Nilsson på sjukhuset i Ängelholm) att det räckte med prov var fjärde månad.
Återfall... Men - trött blev jag i februari 2012, svårt att jobba var det och de senaste veckorna har jag mått så himla dåligt. Jag trodde förstås att det berodde på sorgen efter min pappa som dog i vintras, och resan vi gjort i påsk för att ta hand om hans saker. För säkerhets skull tog jag provet i onsdags och fick idag veta att det stigit till 3,6 igen, dvs nästan samma som jag hade innan starten. Tack och lov är det ganska normalt och ännu bättre: det går att åtgärda. Så nu har vi höjt dosen ett snäpp till 125 mikrogram och ska utvärdera om en månad.
Bakgrund: 2010 kändes ingenting roligt. Jag var jämt less, seg, och tog bara fula och alltid likadana bilder på jobbet (tyckte jag). Mina lediga söndagar ville jag inte göra någonting, och fick ångest över det. I augusti 2010 kom jag tillbaka från semestern och kände mig minst lika trött som innan jag var ledig. Medvetandet var som geggamojja, kroppen likaså. Jag fick mjölksyra i armarna av att borsta håret - och det tar mig inte många sekunder. Symptomen var många: trött, torr i munnen, dålig hårkvalitet, viktproblem, glömsk, dålig ämnesomsättning, ont här och där, deppig, fysiskt klumpig och det kändes som tusen andra saker - och så kom jag liksom aldrig upp till ytan på dagarna. Eftersom jag ska vara så himla duktig och klok jämt trodde jag av olika anledningar att jag helt enkelt var utmattad, bland annat av jobbet. Tyvärr "gick det" inte att vila, högsäsongen varar ända fram till jul så jag såsade på så gott jag kunde.
I januari 2011 åkte vi på en fantastisk resa för att fotografera bröllop i Dominikanska republiken - men trots att vi (förutom bröllopet) låg i solstolarna från morgon till kväll var jag HELT färdig när vi kom hem. Efter att under en kortare tid tänkt att det nog var tidsomställning och "efter-högsäsongssyndrom" bad jag om att få mitt sköldkörtelvärde mätt. Det är ett enkelt blodprov, och det visade sig att det var precis där skon klämde.
Vändningen: Efter bara en vecka på medicinen (Levaxin) vaknade jag en lördagmorgon med ett PING - och ja, det är ju SÅHÄR det känns att må bra! Först då förstod jag omfattningen av hur dålig jag varit. Det var faktiskt riktigt jobbigt att inse att jag hade varit sjuk så länge utan att förstå det själv. Med tiden har jag hört många skräckhistorier om detta. Vi är många som har problemet och det är ofta misstaget för andra åkommor. En god väns syster var sjukskriven i fem år för depression - tills en ny läkare på vårdcentralen tog ett blodprov.
Lyssna därför noga nu: mår du kasst utan egentlig anledning (eller ändå), eller har du en vän som känner sig som om den lever i ett sirapsbad? Be läkaren om ett sköldkörtelsprov. Du har ingenting att förlora, men allt att vinna.
OCH - ännu viktigare: var envis om du har ett gränsvärde. Referensvärdena är olika för olika landsting och till och med olika sjukhus, dessa kan variera mellan ca 0,2-0,4 som undre gränsvärde, och ca 4,0 som övre gränsvärde (tom så högt som 6, se kommentarer!). Jag är själv superkänslig och mår uselt av ett värde som egentligen räknas som normalt. Det förekommer olika referensvärden i Sverige, och Riktvärdet i Skåne säger "under 2,5" men mitt perfekta TSH ligger på 0,5-1,5. Jag mår skit på över 2 och katastrof på "bara" 3-3,5.
Medicinen: våren 2011 sedan startades jag upp på 25 mikrogram Levaxin. Med intervall på cirka sex veckor höjdes dosen till 100 mikrogram, som jag stått på sedan augusti 2011. Vid blodproverna varje månad har jag legat stabilt på 1-1,5 och i januari bestämde min endokrinolog (världens bästa Anders L. Nilsson på sjukhuset i Ängelholm) att det räckte med prov var fjärde månad.
Återfall... Men - trött blev jag i februari 2012, svårt att jobba var det och de senaste veckorna har jag mått så himla dåligt. Jag trodde förstås att det berodde på sorgen efter min pappa som dog i vintras, och resan vi gjort i påsk för att ta hand om hans saker. För säkerhets skull tog jag provet i onsdags och fick idag veta att det stigit till 3,6 igen, dvs nästan samma som jag hade innan starten. Tack och lov är det ganska normalt och ännu bättre: det går att åtgärda. Så nu har vi höjt dosen ett snäpp till 125 mikrogram och ska utvärdera om en månad.
Uppdatering, januari 2016
Sedan ovanstående inlägg har det hänt mycket. Mina värden hade börjat svaja och åkte upp och ner i två år. Jag fick ta blodprov så ofta jag ville (tack min snälla läkare ♥) och vi justerade dosen varannan/var tredje månad. Jag kände direkt av så fort det steg eller sjönk. I slutet av 2013 fick jag prova Liothyronin som komplement, men fick otroliga hypersymptom (hjärtklappning, mycket hög fysisk stress, ont i magen, darrningar osv).
Nu i efterhand vet jag att jag fick för hög startdos och borde ha börjat lägre eftersom jag är så känslig, men då bestämde vi att sluta med Lio och ansöka om naturligt sköldkörtelhormon som framställs ur grissköldkörtel. Läkemedlet heter Armour Thyroid och det måste man ansöka om på licens från Läkemedelsverket, och får man det blir man beviljad ett år i taget. I april 2014 började jag med AT och samma sak hände: eftersom det innehåller både T3 och T4-hormon reagerade jag mycket starkt på normal startdos och fick istället börja med 1/6 dos. Jag blev sjukskriven i de två månader som det tog innan jag var uppe på rätt nivå och vid midsommar 2014 började jag äntligen må ok igen.
I maj 2016 tog jag så det senaste steget mot att bli riktigt bra: kostomläggning. Jag började med autoimmun kost: http://karlhulten.se/paleo-vid-autoimmun-sjukdom-at-dig-fri-fran-inflammation/
Kroppen mår MYCKET bra av detta, allt lugnar sig och det är som en enda stor utandning. Jag slipper helt ifrån den vansinniga hungern som jag verkligen plågats av förut (ämnesomsättningen helt koko och kroppen inställd på svältläge = samla på sig allt allt allt den kan).
Tyvärr trillade jag tillbaka i felmatsträsket i höst (vi har varit på resande fot så mycket och det ÄR jobbigt att försöka hålla specialkost då). Gluten är jag stenhård med, men i övrigt har det varit uselt. Jag satsar på att börja om snart igen.
Jag längtar också tills jag kan börja träna igen. För tre år sen tränade jag tre ggr i veckan i nio månader men det "hände" absolut ingenting. Jag kunde inte förbättra mig varken i styrka eller kondition trots riktigt rejäl träning, vilket såklart berodde på att jag hade inflammationen i kroppen och att den hade fullt upp med det.
Jag har fått mycket hjälp och tips på Sköldkörtelsföreningens facebooksida. Flera tusen medlemmar och mycket kunskap!
Jag återkommer med fler uppdateringar om något ändras framöver. Kämpa på där ute!
/M
Se lista på symptom här.
Hypothyreos = underproduktion av sköldkörtelhormon (det jag har)
Hyperthyreos = överproduktion av sköldkörtelhormon (vet jag inte lika mycket om)
Till sist: ta hand om dig och dina närmaste. Ser du symptom hos någon så hjälp dem, fråga om de fått värdet kollat och om inte: knuffa iväg dem till en läkare. Det är mycket möjligt att de är så sjuka att de inte orkar inse att de är just det - som jag.
Många kramar,
/Mette
