Wilderness
A real life fairytale: Susanne & Niklas (Rössjöholmsån)
Det finns mycket att berätta om gårdagen men vi börjar med en bild. Låt mig bara säga att det var en vidunderlig kväll... som en saga - fast på riktigt.
Susanne & Niklas, 25 juni 2013
Trash the dress - Maarit & Robbin
June, 2013
Klänning på vift: Annelie & Johan (Trash the dress)
I USA är det enormt populärt med Trash the Dress, fotografering en tid efter bröllopet med endast bruden eller båda, i bröllopskläder. Där finns exempel på hur de sätter eld på klänningen, eller helt och hållet förstör den på annat sätt. Nu behöver man kanske inte vara SÅ dramatisk (även om det låter rätt coolt) utan istället kan man ju slänga dem i vattnet eller så. Faktum är att min dröm sedan jag började fotografera bröllop har varit att få plåta ett brudpar som springer i full karriär ut på en brygga och hoppar i vattnet!
Nu har jag önskat mig det så länge att jag börjat tappa tron att någonsin hitta ett tillräckligt galet par, villiga att gå med på mina helknasiga önskemål - men Annelie & Johan var inte sena att nappa på idén. Ni kan tro att jag blev glad!
Själva hoppet fick vi ju spara till sist, för att de stackarna inte skulle frysa ihjäl och vara dyblöta under hela fotograferingen. Vi började istället i området runt hamnen i Båstad.
Jag kallar det Klänning på vift.
Alla som varit i Båstad känner nog igen Planket, men aldrig tidigare har jag tänkt på vilken bra färg det har:
Och strax bredvid finns en annan favoritvägg som ger en helt annan känsla:
Här vill jag bara säga Åhååh, så söta de är...två favoriter:
Möjligheterna till bilder blir så många fler när man inte behöver bekymra sig över om klänningen blir smutsig... fast å andra sidan får man hålla ögonen öppna efter blixtcyklister som kompisen Ed som for förbi i ilfart med ett glatt och förvånat HEJ när han fick syn på det här:
Den här cementcirkeln hade vi mycket roligt med:
Efter att ha testat hopptemperaturen (det var den 9 september)...
...konstaterade vi att det var iskallt, och begav oss mot Hopp-stället med stort H. Jag kan direkt tala om att det inte var lätt att hitta ett ställe som funkade, överhuvudtaget. På önskelistan stod en lååång träbrygga med strand skog bakom, solen i rätt riktning mot bryggan, en vattennivå som funkar både för brudparet att hoppa i utan livsfara och för fotografen att stå i utan kamerafara, och så förstås gärna sisådär 25 grader i vattnet. HA!
Nåja, efter mycket letande hittade vi det bästa som fanns till buds (och är det någon som kan tipsa om annat så maila gärna!) - en kort och tjock stenbrygga med lagom högt vatten och så fick jag stå på piren mittemot med teleobjektivet istället. Nu var ju det rätt skönt ändå... eftersom jag slapp iskylan.
Min fantastiska vän Cicci korttidsanställdes som Provhoppare - ingen dålig titel. Arbetsuppgifterna vet jag förstås inte om hennes skyddsombud hade gillat. Testa hopplängd och vattendjup i 14-gradigt hav med vassa stenblock överallt? Ni ser själva hur kul hon tyckte det var (observera hur långt från kanten hon lagt handduken....hehe).
Hjältinnan Cicci:
(och om ni inte hör av mig mer beror det på att Cicci mördat mig för att jag publicerade de här bilderna :-))
Efter några provförsök hade vi mätt ut var och ungefär hur snabbt, högt och långt Annelie och Johan skulle satsa på att hoppa för att landa säkert och för att jag skulle kunna fokusera rätt. Snacka om att jag var koncentrerad - här var det ju ett försök som gällde! Här kommer de, glada i hågen:
...och på det femte smäller det!!!
Detärintekalltdetärintekalltdetärintekallt...
Jag skrattade så jag tjöt och hade fullt sjå bara att få ordning på kameran, och när de väl kommit upp en bit var brudparet också "rätt" nöjda :-D
Faktiskt så nöjda att de gärna hoppade igen! Nu satsade de till hundra procent så här kommer hela serien - kolla in stilen och minerna, obetalbara:
Efter det hade kylan nog fördelat sig i kroppen för vi fortsatte i vattnet - vilka hjältar... Annelie önskade sig en flytbild:
Och så avslutade vi i bästa Blå Lagunen-stil:
Här är ett extraextrastort tack på sin plats. Annelie och Johan, ingen kunde gjort detta bättre än ni! Fantastiska är ni, och jag är verkligen glad och tacksam för att ni utan tvekan ställde upp för att ta dessa bilder och riskera livhanken :-)
Vilken bild blir din favorit? Skriv gärna i Kommentarer!
PS. Boka din Klänning-på-vift-fotografering hos mig via mail på [email protected], pris från 2350 kr.
Nu har jag önskat mig det så länge att jag börjat tappa tron att någonsin hitta ett tillräckligt galet par, villiga att gå med på mina helknasiga önskemål - men Annelie & Johan var inte sena att nappa på idén. Ni kan tro att jag blev glad!
Själva hoppet fick vi ju spara till sist, för att de stackarna inte skulle frysa ihjäl och vara dyblöta under hela fotograferingen. Vi började istället i området runt hamnen i Båstad.
Jag kallar det Klänning på vift.
Alla som varit i Båstad känner nog igen Planket, men aldrig tidigare har jag tänkt på vilken bra färg det har:
Och strax bredvid finns en annan favoritvägg som ger en helt annan känsla:
Här vill jag bara säga Åhååh, så söta de är...två favoriter:
Möjligheterna till bilder blir så många fler när man inte behöver bekymra sig över om klänningen blir smutsig... fast å andra sidan får man hålla ögonen öppna efter blixtcyklister som kompisen Ed som for förbi i ilfart med ett glatt och förvånat HEJ när han fick syn på det här:
Den här cementcirkeln hade vi mycket roligt med:
Efter att ha testat hopptemperaturen (det var den 9 september)...
...konstaterade vi att det var iskallt, och begav oss mot Hopp-stället med stort H. Jag kan direkt tala om att det inte var lätt att hitta ett ställe som funkade, överhuvudtaget. På önskelistan stod en lååång träbrygga med strand skog bakom, solen i rätt riktning mot bryggan, en vattennivå som funkar både för brudparet att hoppa i utan livsfara och för fotografen att stå i utan kamerafara, och så förstås gärna sisådär 25 grader i vattnet. HA!
Nåja, efter mycket letande hittade vi det bästa som fanns till buds (och är det någon som kan tipsa om annat så maila gärna!) - en kort och tjock stenbrygga med lagom högt vatten och så fick jag stå på piren mittemot med teleobjektivet istället. Nu var ju det rätt skönt ändå... eftersom jag slapp iskylan.
Min fantastiska vän Cicci korttidsanställdes som Provhoppare - ingen dålig titel. Arbetsuppgifterna vet jag förstås inte om hennes skyddsombud hade gillat. Testa hopplängd och vattendjup i 14-gradigt hav med vassa stenblock överallt? Ni ser själva hur kul hon tyckte det var (observera hur långt från kanten hon lagt handduken....hehe).
Hjältinnan Cicci:
(och om ni inte hör av mig mer beror det på att Cicci mördat mig för att jag publicerade de här bilderna :-))
Efter några provförsök hade vi mätt ut var och ungefär hur snabbt, högt och långt Annelie och Johan skulle satsa på att hoppa för att landa säkert och för att jag skulle kunna fokusera rätt. Snacka om att jag var koncentrerad - här var det ju ett försök som gällde! Här kommer de, glada i hågen:
...och på det femte smäller det!!!
Detärintekalltdetärintekalltdetärintekallt...
Jag skrattade så jag tjöt och hade fullt sjå bara att få ordning på kameran, och när de väl kommit upp en bit var brudparet också "rätt" nöjda :-D
Faktiskt så nöjda att de gärna hoppade igen! Nu satsade de till hundra procent så här kommer hela serien - kolla in stilen och minerna, obetalbara:
Efter det hade kylan nog fördelat sig i kroppen för vi fortsatte i vattnet - vilka hjältar... Annelie önskade sig en flytbild:
Och så avslutade vi i bästa Blå Lagunen-stil:
Här är ett extraextrastort tack på sin plats. Annelie och Johan, ingen kunde gjort detta bättre än ni! Fantastiska är ni, och jag är verkligen glad och tacksam för att ni utan tvekan ställde upp för att ta dessa bilder och riskera livhanken :-)
Vilken bild blir din favorit? Skriv gärna i Kommentarer!
PS. Boka din Klänning-på-vift-fotografering hos mig via mail på [email protected], pris från 2350 kr.
Fnittermössor
Redigerar just nu de här sötnosarna och om inget oförutsett inträffar är de next up på bloggen. I två versioner.
Hej så länge!
Hej så länge!
