Att göra avtryck

Ibland hör eller läser jag intervjuer med personer som säger att de vill lämna något efter sig i världen, finnas kvar längre än sin egen levnadstid, göra avtryck. Det finns nästan inget sorgligare än när man läser om den äldre person som gått bort och ingen upptäcker det, ingen vet om det, ingen saknar. När de försvunnit finns inget kvar, ingen sparar deras ägodelar, minnen eller fotoalbum.

Det har jag tänkt på en del. Jag fastnar obönhörligt framför tv-dokumentärer om gamla människor på gårdar ute på landet, eller ensamma människor i stan, kan inte sluta fascineras.

Det går förstås inte att förutspå hur det kommer att vara när man själv blir gammal, eller om man har familjen, släktingar, vänner kvar. Ofta får jag frågan varför jag blev fotograf och vad som driver mig. Jag tror att min allra främsta drivkraft (förutom att jag liksom inte kan låta bli att fotografera) är att jag bevarar minnen, både åt mig själv (det var så det började, med en ledsam hästauktion) men framförallt åt andra.

Häromkvällen såg jag Spårlöst där otroligt modiga Wioletta letade efter sin familj i Polen, och i de programmen kan man verkligen se hur mycket ett fotografi kan betyda, på barnet genom åren, på någon av föräldrarna, en tummad bild som alltid funnits med.

I DI:s helgbilaga i fredags kunde man läsa ett helt hjärtskärande reportage av Nadia Dyberg om flickorna på Ersta diakonis behandlingshem på Marsta gård, där hästar och ridterapi spelar en avgörande roll. Varje tjej får en häst tilldelad sig att ta hand om. Ett utdrag:
Inger Sjödin (som var med och startade hemmet 2003) berättar om en flicka som kom för att se om hon ville bli placerad på Marsta gård. "Hon hade varit på institution länge och legat bältad. Hon var 14 år, mager som ett streck och hade genomgått alla ätstörningsbehandlingar som går att uppbringa i detta land. Vårt enda krav var att hon skulle plocka bort sonden ur näsan, hon hade sondmatats de senaste månaderna. En period mådde hon så dåligt att hon blev inlagd inom psykiatrin några dagar. När hon hade åkt upptäckte vi att hon hade satt upp ett foto av sig själv inne hos hästen. Som om hon inte ville att han skulle glömma henne.”
Du kan läsa hela reportaget här, och Marsta gård kan du läsa om här.

Jag är glad att jag kan fått möjlighet till ett yrke där jag gör något som verkligen varar länge. Att de jag fotograferar öppnar sig och vi tar bilder som är ett steg längre än bara "ställ upp här så knäpper vi ett kort", att de visar känslor - jag är lyckligt lottad som får den chansen.

Nu blev det en lång halvflummig filosofiskt förvirrad harang men dagen inbjöd till det, småsaker har påmint mig den senaste tiden och i inboxen i morse fanns den här kommentaren på bloggen som kanske utlöste det hela ;-)

Hanna om Family story: Nordstedts i Göteborg:

"jag började gråta till tredje bilden - och jag känner varken brudparet eller dig..."

(och faktum är att det är just vid den bilden jag också alltid fått en klump i halsen när jag tittar på dem)


Tack Hanna! Det värmer!

Och tack till alla Världens Bästa Kunder som anlitar mig, jag är så tacksam för att ni ger mig förtroendet!


Avslutar med en bild som betyder mycket för mig och som definitivt gör att det stockar sig i halsen (tack mamma för albumet, och jisskes så mycket jag saknar mormor och morfar!).

Jag och morfar ♥ på Landet i början av 70-talet:




(Fotograf okänd men någon av släktingarna, mamma kanske vet?)



Kommentarer
Postat av: meta ottosson

Snacka om att det stockar sig i halsen. Fotograf? Eventuellt jag själv.

Mamma

2009-08-27 @ 12:24:53
Postat av: * M E T T E *

Mamma: fast det är ju du där till vänster. Så det kan nog vara svårt :-)

2009-08-27 @ 12:43:49
URL: http://mettesfoto.blogg.se/
Postat av: Linda i Ludvika

Är på jobbet, hinner inte kommentera ditt underbara inlägg, men måste säga att jag tycker du är lik Anton! Kram

2009-08-27 @ 13:55:19
Postat av: Nilla på pinnen

Åh, vilken hjärtskärande berättelse om flickan och hästen. Hoppas verkligen att hon fick vad hon behövde på det behandlingshemmet. Ett djur kan betyda mycket.



Fotografier kan verkligen vara en källa till glädje. Kan förstå din passion.

2009-08-27 @ 14:41:20
URL: http://nillalivet.blogspot.com
Postat av: Josefina

Hej Mette!!

Visst är det minnen av ens kära, nära och finaste man vill bevara och igår gjorde du ju det till mig - då du fotograferade mina föräldrar efter vinsten i din blogg!!! Jag är innerligt tacksam!!! TACK!! Mamma o pappa tyckte du var otroligt lättsam och att det var så naturligt att bli fotograferad av dig. Längtar efter att se de fina fotona framöver!!! Men jag är ju helt säker på att det blir världens bästa minne av mina föräldrar som jag kommer spara i all evighet!!!! kram

2009-08-27 @ 15:02:09
URL: http://www.josefinasfoto.invenio.se
Postat av: * M E T T E *

Linda: det tar jag som en komplimang :-)



Josefina: TACK! Och det är jag som ska tacka för att jag fick den stora äran - de var ännu härligare än man kunnat tänka sig, dina goa föräldrar!

2009-08-27 @ 16:35:37
URL: http://mettesfoto.blogg.se/
Postat av: Solveig

Åh, den bilden på dig och morfar är så fin! Jag fick samma tankar som du har nu efter att ha sett Jan Troells film "Maria Larssons eviga ögonblick" förra året. Nu väntar jag med spänning på Ulf Malmros film Bröllopsfotografen. Den verkar jättebra! Kolla här!upp.http://rstvideo.com/trailer-till-ulf-malmros-brollopsfotografen/Kram

2009-08-27 @ 19:32:24
URL: http://solveigholstein.blogspot.com/
Postat av: Alicia

Bra skrivet.



Väldigt mycket fin bild.

2009-08-28 @ 07:09:52
URL: http://aliciasfoton.blogg.se/
Postat av: Karolina

Så vackert skrivet, Mette!!!



Tycker ofta att dina bilder talar till mig och får det både att kännas i hjärtat, magen och ögonen att tåras. Är bara lite dålig på att kommentera det här. Fortsätt med ditt fina jobb!



Kram Karolina

2009-08-28 @ 13:28:15
Postat av: Ann-Louise

Vilket fint mjölkpaket på morfar-bilden! Verkligen retrosnyggt:) Övriga bilder också jättefina som vanligt. Du måste ha roligt på jobbet?!

2009-08-28 @ 22:24:58
URL: http://40taggaren.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0