Fotograf Mette Ottosson, Båstad

Jo, såhär är det. Jag har lovat länge att berätta varför jag bloggat mindre sedan i julas och nu har jag faktiskt kommit till punkten där jag SKA skriva inlägget! Ska försöka fatta mig ganska kort, ändå, av ett par olika anledningar som ni säkert förstår när ni läser.

Förutom det uppenbara att jag haft jobb upp över öronen och att det knappt orkas blogga nåt när man är sjuk precis hela tiden så har det hänt ett par andra saker.

Vår älskade goa världens bästa vän Miranda gick bort före jul, nästan 11 år gammal. Hon har varit hos oss sedan hon var två, sommaren 2001. Hon har varit med mig i stort sett dygnet runt utom när jag varit iväg på uppdrag - annars även här i ateljen med mig varje dag. Tomt visste vi att det skulle bli, men det är verkligen fasligt tomt och tyst.




Sista bilden av oss tillsammans, tagen av mig med mobilkamera på väg till stranden i december


Och inte känns det mindre tomt av att jag sålde min andra ögonsten, Janna, i januari. Hon har flyttat till Gränum utanför Olofström och jag är säker på att hon har det toppen, men tiden efter hon åkt var... ja, som hjärtesorg av grövsta slag. Jag kunde knappt uträtta något för jag bara grät hela tiden och jag ångrade mig minst tvåhundra gånger. Henne har jag själv dragit fram när hennes mamma hade svårt vid förlossningen, och hon var min drömhäst. Ni vet ju varför jag sålde henne, men det gjorde inte mindre ont för det.




Bild från sommarhagen -08


Gissningsvis kan ju jobbstress + femtioelva influensor + hundhimmel + hästflytt tillsammans vara ganska mycket kaka på kaka, eller vad tror ni?

I alla fall tog vi ett väldigt bra beslut, Tim och jag, att göra något riktigt härligt för pengarna vi fick för Janna. Inte köpa brädor, inte målarfärg, inte sommardäck till bilen osv, utan något som verkligen varade och som vi kan tänka tillbaka på när vi blir ledsna. Jag ägnade mig åt internet ganska många timmar innan vi till slut bokade en tvåveckors resa till Gran Canaria. Två saker var extra bra med just den ön: det finns en betongskatepark till Tim, och det finns (nu måste jag kanske vara lite hemlig igen) en eventuell möjlighet för mig att kunna jobba där lite grann. Mer om det får det bli ifall det blir av, inget är planerat men it's an opportunity. Man kan ju inte åka bort i två veckor och BARA skämma bort sig själv, eller hur? Lite jobbmöten och annat får man ta och klämma in :-D




Får nog erkänna att vi längtar tillbaks en del...


Sådär. Det var det. Lite ledsamheter och lite roligheter, alltså. Just nu hoppas jag bara på att bli av med denna sjukan så att jag kan göra som jag vill: jobba järnet!  Säsongen är strax igång på full speed och att ligga efter känns som "been there, done that" och inte precis något jag har lust att göra om.

Längre inlägg om Gran Canaria kommer längre fram! Eller kanske lite då och då.

Ha en fin kväll,

kram M

PS. Ullis! Här får du din fräkenbild som du frågat och längtat efter :-D Pöss!