Godkväll inför i morgon
Nu är det dags att slå igen bloggen för kvällen, ska packa allt inför VINSTBRÖLLOPET i morgon! Ni kan kolla på räknaren uppe till vänster hur länge det är kvar :-) Halv sex i morgon bitti bär det av mot Höör där jag ska fotografera Lindas förberedelser hos frisören, och därefter vidare mot Andrarum på Österlen för själva vigseln. Det ska bli jätteroligt att äntligen få träffa er, Linda och Stephen!
Här kan ni läsa Lindas vinnande bidrag i tävlingen som gick av stapeln i julas:
Hej Mette!
Vilken spännande tävling!
Varför jag tycker att just vi ska vinna: Av ekonomiska skäl har vi ingen möjlighet att anlita en proffsfotograf, men där är vi väl knappast unika. Vi kommer att ha ett ganska litet bröllop (20 pers) med den närmaste släkten från England och Sverige. Vi har valt en förmiddagstid då det passar våra små barn bäst och kommer att avsluta med en gemensam lunch. Det hade dock varit så roligt att ha riktigt fina bilder från denna vår alldeles särskilda dag. Efter 16 år tillsammans blir det inte så mycket fest längre men det här blir ju ett undantag. Våra vackra barn kommer dessutom att förgylla både dagen och bilderna. Vi har närmaste släkten i Skåne, England och på NZ (de kan tyvärr inte komma) och det skulle vara så fint att med riktigt snygga bilder kunna visa svågern på NZ och vännerna i England och Sverige hur vår dag blev. Kyrkan vi har valt är den min mors föräldrahem (nuvarande sommarställe) hör till, och datumet är min farmor och farfars 75-åriga bröllopsdag.
Här kommer berättelsen om hur vi träffades: Jag är uppvuxen i Skåne och åkte som många andra som au pair till London efter gymnasiet. Huvudsyftet var att kunna gå på så många konserter som möjligt och köpa skivor och njuta av storstaden i allmänhet. Barnpassning var mer ett nödvändigt ont. Nåväl, familjen jag hamnade hos var helt underbar och vi har fortfarande kontakt. Hade vi haft ett större bröllop hade de varit bjudna. Jag stannade ett år och åkte sedan hem igen. Min tonårsdröm om att träffa drömprinsen - tall, dark & handsome, antagligen hette han John och så kunde han spela gitarr - hade inte gått i uppfyllelse.
En höst av tristess och längtan efter London gjorde att jag kontaktade min värdfamilj och det visade sig att de gärna såg att jag kom tillbaka under våren. Jag insåg att min kärlek till England inte skulle nöja sig med en ynka vår till i London så jag ansökte hoppfullt till olika universitet runt om i landet. Detta var innan Sverige gick med i EU så man fick snällt ta och betala för sig om man var från Sverige ville gå på uni i England. Birmingham ville gärna ta emot mina skolavgifter och jag accepterades till en treårig fil. kand-utbildning i engelska språket. Pust!
Under mina knappa två år i London hade jag hunnit träffa lite olika trevliga unga män men midsommarafton 1991 var jag innerligt trött på de kandidater som jag stött på, och män var ett stängt kapitel på obestämd framtid. Jag och min kompis Ulrika bestämde oss i sista stund för att tillbringa kvällen på The Marquee, vår favoritklubb (som stängdes för ett antal år sedan). Uppenbarligen hade jag inte någon tillräckligt tydlig skylt i pannan där det stod "Stay away!" för en "tall, dark & handsome" kille kom fram och började prata! Långt vackert hår hade han också, men jag var ju inte intresserad. Han lät sig som tur var inte avskräckas av mitt aviga beteende så vi dansade hela natten, han följde mig hem på nattbussen och hade sedan en ganska lång tågresa framför sig för att faktiskt komma hem själv. De två veckor jag hade kvar i London träffades vi varje dag och när jag var hemma i Sverige på sommarlov kom han på besök. Det visade sig att han bara var hemma i London på snabbvisit den där midsommaren och egentligen bodde i Leicester, en knapp timme från Birmingham.
Dryga 16 år och två barn (1 och 3 år) senare har vi bestämt oss för att gifta oss. Drömprinsen heter faktiskt John i andranamn så fantasierna från flickrummet har slagit in, förutom att han inte spelar gitarr då. Bifogat foto är taget i juni, det mest nytagna jag kunde hitta.
Med vänliga hälsningar (och hållna tummar och korsade fingrar för vinst!) Linda Jakobsson
Här kan ni läsa Lindas vinnande bidrag i tävlingen som gick av stapeln i julas:
Hej Mette!
Vilken spännande tävling!
Varför jag tycker att just vi ska vinna: Av ekonomiska skäl har vi ingen möjlighet att anlita en proffsfotograf, men där är vi väl knappast unika. Vi kommer att ha ett ganska litet bröllop (20 pers) med den närmaste släkten från England och Sverige. Vi har valt en förmiddagstid då det passar våra små barn bäst och kommer att avsluta med en gemensam lunch. Det hade dock varit så roligt att ha riktigt fina bilder från denna vår alldeles särskilda dag. Efter 16 år tillsammans blir det inte så mycket fest längre men det här blir ju ett undantag. Våra vackra barn kommer dessutom att förgylla både dagen och bilderna. Vi har närmaste släkten i Skåne, England och på NZ (de kan tyvärr inte komma) och det skulle vara så fint att med riktigt snygga bilder kunna visa svågern på NZ och vännerna i England och Sverige hur vår dag blev. Kyrkan vi har valt är den min mors föräldrahem (nuvarande sommarställe) hör till, och datumet är min farmor och farfars 75-åriga bröllopsdag.
Här kommer berättelsen om hur vi träffades: Jag är uppvuxen i Skåne och åkte som många andra som au pair till London efter gymnasiet. Huvudsyftet var att kunna gå på så många konserter som möjligt och köpa skivor och njuta av storstaden i allmänhet. Barnpassning var mer ett nödvändigt ont. Nåväl, familjen jag hamnade hos var helt underbar och vi har fortfarande kontakt. Hade vi haft ett större bröllop hade de varit bjudna. Jag stannade ett år och åkte sedan hem igen. Min tonårsdröm om att träffa drömprinsen - tall, dark & handsome, antagligen hette han John och så kunde han spela gitarr - hade inte gått i uppfyllelse.
En höst av tristess och längtan efter London gjorde att jag kontaktade min värdfamilj och det visade sig att de gärna såg att jag kom tillbaka under våren. Jag insåg att min kärlek till England inte skulle nöja sig med en ynka vår till i London så jag ansökte hoppfullt till olika universitet runt om i landet. Detta var innan Sverige gick med i EU så man fick snällt ta och betala för sig om man var från Sverige ville gå på uni i England. Birmingham ville gärna ta emot mina skolavgifter och jag accepterades till en treårig fil. kand-utbildning i engelska språket. Pust!
Under mina knappa två år i London hade jag hunnit träffa lite olika trevliga unga män men midsommarafton 1991 var jag innerligt trött på de kandidater som jag stött på, och män var ett stängt kapitel på obestämd framtid. Jag och min kompis Ulrika bestämde oss i sista stund för att tillbringa kvällen på The Marquee, vår favoritklubb (som stängdes för ett antal år sedan). Uppenbarligen hade jag inte någon tillräckligt tydlig skylt i pannan där det stod "Stay away!" för en "tall, dark & handsome" kille kom fram och började prata! Långt vackert hår hade han också, men jag var ju inte intresserad. Han lät sig som tur var inte avskräckas av mitt aviga beteende så vi dansade hela natten, han följde mig hem på nattbussen och hade sedan en ganska lång tågresa framför sig för att faktiskt komma hem själv. De två veckor jag hade kvar i London träffades vi varje dag och när jag var hemma i Sverige på sommarlov kom han på besök. Det visade sig att han bara var hemma i London på snabbvisit den där midsommaren och egentligen bodde i Leicester, en knapp timme från Birmingham.
Dryga 16 år och två barn (1 och 3 år) senare har vi bestämt oss för att gifta oss. Drömprinsen heter faktiskt John i andranamn så fantasierna från flickrummet har slagit in, förutom att han inte spelar gitarr då. Bifogat foto är taget i juni, det mest nytagna jag kunde hitta.
Med vänliga hälsningar (och hållna tummar och korsade fingrar för vinst!) Linda Jakobsson
Kommentarer
Postat av: Linda
Tack, tack och tusen tack för vårt superfina pris Mette. Det var så roligt att äntligen få träffa dig och det var ju hur lätt som helst att bli fotad av ett proffs! ;-) Vi ser så fram emot att få se dina bilder. Nu åker snart de sista gästerna hem och sedan ska vi hämta oss lite efter all spänning.
Många kramar Linda & Stephen
Postat av: * M E T T E *
Bästa Linda & Stephen, nöjet var helt på min sida - vilken HÄRLIG dag! Jag håller verkligen med om att det var kul att äntligen träffas och få fotografera er, både ni och alla era gäster är ju hur gulliga som helst :-)
Vi hörs snart!
Mette
Postat av: Sarasnaran
Åh!! Jag blir alldeles piggig på armar, ben och i nacken när jag läser detta.
Kära Linda! Detta är så roligt! Ser fram emot att få se bilderna!
Kramar!