Fotograf Mette Ottosson, Båstad

Den här texten fick mig att börja gråta första gången jag hörde den (i bilen, vad är det som gör att man blir så påverkad just när man lyssnar där?). Tycker den är en tröst för vem som helst, var som helst.

Har glömt låten ett tag men Tim påminde mig igår.

Här är Lalehs Bjurö klubb på Spotify och här på You Tube (helskön version från Sommarkväll i somras).

HÖJ VOLYMEN!


Textklipp att följa med i (eller bara lyssna och njut!):

Åh, jag lovar, gissa vad jag hittade längs vattnet
En blåval som härjade runt stränder, han sa han kände mig
Han sa: Jag har sett dig när du vandrar
Varje kväll du tänker högt och viftar armar

Den sa: Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån
Från din öde ö, från dina papper och pennor
Du är en förlorare, men du kan gömmas I min mun
En människa är inte tung att bära på
---
Jag sa: Om du äter upp mig ska jag hämta mina bröder
Och jag ska tjalla-lla, tjalla ifrån döden
Och jag ska skriva brev till dina närmaste och bästa
Och säga att du lurar folk som emellanåt är ledsna
Att du lurar folk som emellanåt är ledsna
Och de lurar folk som e-, som e-, som e-, som e-
Jag är redan vinnare


Förresten vill jag tillägna detta inlägg åt min goaste mormor, som gick bort för fem år sedan idag. Hon kunde verkligen bära en människa! Saknar henne massor.