Fotograf Mette Ottosson, Båstad

Min stallkompis Martina har jag känt sen hon var nio. Hon gick i den allra första klassen jag var klassföreståndare för 1999. Så här liten var hon då, det är hon som är näst längst till vänster. Bilden tog jag när vi var på klassresa runt Skåne och den har bland annat blivit ett av vykorten jag använder som visitkort!

(klicka för större)





Nu är Martina snart 18 och den mest hängivna hästtjej jag träffat. Hennes häst Laurel (Jannas boxgranne i stallet) är en tioårig Mecklenburger-valack som hon haft snart tre år. När de köpte honom var han så undernärd att man kunde se revbenen, stackarn, men det kan man absolut inte tro nu!

Han kallas Lolle och han är en MYCKET stilig herre, jag måste faktiskt börja med min favoritbild av honom:





Vilken snygging, eller hur? Jag blir bara mer och mer förtjust i den här bilden ju mer jag tittar på den, han ser ut som målad i Italien för flera hundra år sen!

Hur som helst började vi fotograferingen på ett fält en bit från stallet. Det var ganska mulet och sån där vit vinterhimmel så det var inte helt enkelt att hitta rätt exponering! Lolle var mest intresserad av de andra hästarna som gick i hagen, så vi fick ta till alla knep för att få hans uppmärksamhet. Pussar hjälpte:





I alla fall lite grann :-) Tiotusenkronorsfrågan: gissa åt vilket håll hagen ligger?




Riktigt mörka hästar har jag alltid gillat, kolla vad härligt det blir med kontrasten mot de vita benlindorna:




Vi flyttade oss från fältet upp till gårdsplanen, där det var lite liv och rörelse. Lolle var väldigt duktig på att ha öronen framåt, vilket annars är det svåraste vid hästporträtt. Ingen liten plastpåse längst ut på ett spö behövdes den här gången - öron framåt marsch! Jag tycker jättemycket om den här bilden:





Gnägga kan han dessutom, haha, kolla in näsborrarna när han kallar på sina kompisar:





Snygg matte han har också, det leendet går inte av för hackor!




Vinden låg på och vi vände fram och tillbaka många gånger för att få rätt vinkel på hästkropp och hals - visst ser det härligt ut med blåst i håret på dem båda?





De kämpar med att vända efter fotografens alla instruktioner...





Och visst blir det tjusigt! Samma original som den första bilden, med en annan redigering:





Ridhuset är illblått och funkade toppen som knallig bakgrund:





Så gulliga de är:








Rida är det bästa som finns, det är som meditation och gör underverk för kropp och själ!





Sista bilden blir en riktigt härlig hästtjejsbild, en sån som man såg i tidningen Min Häst när man var liten:





Tusen tack Martina & Lolle för ett roligt uppdrag och för att ni är Världens Bästa Stallkompisar! Det ska bli så roligt att följa er, ni är grymt fina tillsammans och så himla duktiga!

Kram kram,

/M