Fotograf Mette Ottosson, Båstad

Ett par svar från inlägget där ni kan fråga mig saker ni undrar över!

(Nu är ni uppe i 38 kommentarer - när ni nått 50 totalt lottar jag ut ytterligare en förstoring! Läs gärna de tidigare inläggen i kategorin "Mette svarar" - kanske finns svaret redan där!)


Helena: Jag har ett par frågor ang. objektiv. Jag har en Canon Eos 400D, och jag undrar om du tycker att Sigma är ett ok märke när det gäller att köpa objektiv, eller ska man hålla sig till Canon? Sen undrar jag om du har förslag på bra objektiv, ett macro och ett som är bra att zooma in med, eller finns det något bra allround-objektiv som både kan ta macro-bilder å zooma in bra?

Svar: Hej Helena! Tack för din fråga. Jag tycker för det mesta att det är bättre att hålla sig till originalobjektiven. Jag har inte stenkoll på varken Sigmas eller Canons zoomobjektiv i de lägre prisklasserna (som jag gissar att du tittar på) men efter att ha kollat runt lite tycker jag att Canon håller högre klass i de tekniska specifikationerna. Det finns tex ett 55-200 mm för ca 1700 kr som är helt ok som zoomobjektiv om du kanske redan nu har ett 18-55 mm eller så som komplement?

Något zoom med makro hittar jag inte i den prisklassen. Jag har själv ett 28-70 mm med makro, men det ligger runt 15 000 kr. De fasta makron som finns verkar bra allihop, och då handlar det mer om ifall du vill ha ett vidvinkelmakro eller ett telemakro, dvs hur stor bildvinkel du önskar i kombination med närgränsen (hur nära du kan vara ditt motiv och ändå få skärpa). Det finns ett 50 mm för ca 2500 och ett 100 mm för ca 5500 kr som båda verkar bra. Gå in i din fotobutik och be att få prova! Ställ fokuseringsringen på kortaste avstånd och gå riktigt nära motivet, så känner du ganska snabbt om det är så du har tänkt dig. Be att få prova båda och jämför bildvinkeln. På 50 mm är närgränsen 23 cm och på 100 mm är den 31cm, men man måste alltså väga in att du ju kommer närmare (och får med mindre bakgrund) med 100 mm. Hoppas det var till hjälp!


Jennie: Jag har en fråga angående min systemkamera Nikon D60. Jag är ett stort fan av att fota hästar och när mina kompisar rider och tävlar. Utomhus är det inga problem, men när vi sen går in i ridhuset försämras bilderna oehört mycket. Jag försöker ställa in kameran så gott det går. Men bilderna blir liksom brusiga och suddiga, jag vet inte vad felet är? Vilka inställningar ska man ha? Och även om du skulle vilja förklara vad ex, 1/125 betyder osv. sånt som står på kameran och samma det med exponeringstiden? tror jag det heter, vad händer om man har det högt och vad händer om man har det lågt?

Svar: Hej Jennie! Ridhus är svårt! Det är väldigt låga ljusförhållanden i kombination med snabba hästar. Läs mer i det här tidigare svaret. Bruset du får beror på att kameran väljer ett högt ISO-tal (ljuskänsligheten) för att du fortfarande ska få skarpa bilder. Om du provat allt och det fortfarande inte är tillräckligt är det bara blixt som gäller, och då kan du köra på helautomatik för att få de bästa bilderna. Du kan ju också tjata på ridhuspersonalen att de ska byta till starkare lampor :-) eller åtminstone ha alla tända, om det finns alternativ.

Siffrorna du frågar om är de olika sakerna som styr exponeringen (när du tar bilden). Detta är en mycket kort sammanfattning:

När du tar en bild är det tre saker som styr hur bilden ska se ut. När du trycker ner avtryckaren öppnas ett hål (bländaren) som släpper in ljus under en viss tid (slutartiden) - det är detta som är exponeringen. Du kan också styra ljuskänsligheten (ISO-talet), genom ett val i menyn på digitalkameror, eller genom att välja film till analoga kameror.

1. Bländaren = öppningen i objektivet som släpper in ljuset. Har olika storlek. Ju lägre tal desto större öppning. Skalan går från 1.2 (stor öppning) till 32 (pytteliten öppning) ungefär, men på de flesta objektiv i lägre prisklass går skalan från bländare 4. Ju större öppning, desto "bättre" är objektivet, dvs du kan fotografera i lägre ljus.

Helstegen i skalan är 1.2, 1.4, 1.8, 2, 2.8, 4, 5.6, 8, 11, 16, 22, 32. Ingen logik utan bara att acceptera :-) På digitalkamerorna finns också ofta delsteg däremellan. Det är dock viktigt att kunna helstegen eftersom varje steg släpper in dubbelt så mycket eller hälften så lite som det föregående. Bländare 8 släpper alltså in dubbelt så mycket ljus som bländare 5.6. Bländarenheten är f, dvs f8, f11 osv.

Bländaren styr skärpedjupet. Ju större bländare (lågt tal), desto kortare skärpedjup. Har du det högsta talet blir det skärpa hela vägen bort till horisonten. Har du ett lågt tal och tex fokuserar på ögonen när du tar ett närbildsporträtt, blir ögonen skarpa men allting framför och bakom i skärpeplanet blir suddigt. Detta är mitt favoritsätt att fotografera, jag älskar kort skärpedjup!

Om du vill välja bländare själv och låta kameran sköta resten, ska du ställa in den på bländarautomatik. Det brukar heta Av på kameran. Läs annars i bruksanvisningen.

2. Slutartiden = hur länge bländaren är öppen. Slutartiden styr rörelsen. Ju längre tid, desto mer hinner motivet röra sig och kan bli suddigt. Du kan använda dig av lång slutartid (rörelseoskärpa) om du vill att något ska hinna röra sig (tex få billjus från en bro på natten att se ut som långa streck, eller att få en bäck att se ut som mjuk bomull). I övrigt ska du undvika att få för lång slutartid eftersom det dels blir ett suddigt motiv om det rör sig, dels för att du själv inte kan hålla kameran stadig utan får skakningsoskärpa.

Slutartiderna brukar gå ner till ungefär 1/4000 (= en fyratusendels sekund) på de vanligaste systemkamerorna. Detta är helstegsskalan (jag börjar på en sekund men det går ofta att ta upp till 30 sek eller "bulb" som betyder att det är öppet tills du släpper avtryckaren alternativt trycker ner den igen): 1" (läses en sekund), 1/2 (läses en halv sekund osv osv), 1/4, 1/8, 1/15, 1/30, 1/60, 1/125, 1/250, 1/500, 1/1000, 1/2000, 1/4000 och ibland 1/8000. Samma sak här, tex släpper 1/500 in dubbelt så mycket ljus som 1/1000 eftersom det betyder att det är öppet dubbelt så länge. Det finns ofta delsteg även här.

Om du vill välja slutare själv och låta kameran sköta resten, ska du ställa in den på tidsautomatik. Det brukar heta Tv eller S på kameran. Läs annars i bruksanvisningen.

Bländaren och slutaren har ett förhållande. Om du fotograferar helt manuellt (oftast M på kameran) och tex exponerat en korrekt bild på f8 och 1/125 och sedan vill ändra f 5.6 för att få skärpedjup , måste du göra motsvarande ändring i slutartiden. f5.6 släpper ju in dubbelt så mycket ljus som f8, vilket betyder att du måste släppa in hälften så mycket ljus med slutartiden för att få samma exponering, dvs 1/250.

3. ISO-talet = ljuskänsligheten. ISO kan du själv ställa in, eller ha på automatik. Det betyder att du talar om för kameran om du fotograferar i starkt ljus, eller där det är mörkare. Så långt det går ska du hålla dig till låga tal på ISO-skalan eftersom höga tal ger brusiga bilder med missfärgade pixlar. MEN - tänk på att ett lågt ISO-tal ger effekt på bländare och slutare precis som de gör med varandra! Det är bättre med en skarp brusig bild, än en oskarp mindre brusig. Brus går ganska bra att fixa i Photoshop efteråt, medan du aldrig kan "laga" en bild där du fått rörelse- eller skakningsoskärpa.

Skalan för ISO är 100, 200, 400, 800, 1600 och ibland 3200. ISO 400 släpper in dubbelt så mycket ljus som ISO 200. Är det mitt på dagen på sommaren och stark sol ska du absolut använda dig av ISO 100. Är du inne i ett ridhus och vill få så skapa bilder som möjligt (dvs där hästarna inte rör sig så mycket att de blir suddiga), använd ISO 1600.

PUH! Det var mycket teknisk information! Förstod ni allt? Ut och testa!