Family story: Lindelöfs 2009
Ullis och Peter har ni träffat många gånger här på bloggen nu, men deras goa Edvin är ganska färsk. Han föddes i maj förra året, en oerhört efterlängtad liten kille som dessutom visade sig vara en riktigt trevlig prick :-) Hur rolig han tyckte fotografen var, är en helt annan femma... för Edvin somnade nästan medelbart vi träffades.
Några vakna bilder fick vi:
Sedan kom John Blund:
Edvins morfar arbetar med hockeylaget Rögle. Den här sista bilden är till honom (Edvin mitt i bästa Charles M. Schulz-vrålet):
Sportintresserad...?
:-)
Några vakna bilder fick vi:
Sedan kom John Blund:
Edvins morfar arbetar med hockeylaget Rögle. Den här sista bilden är till honom (Edvin mitt i bästa Charles M. Schulz-vrålet):
Sportintresserad...?
:-)
Family story: Dyrvolds 2009
Familjen Dyrvold är urhärliga och jag har fotograferat varje sommar i flera år, när de kommer hem till Sverige från Korea. Se tidigare år här. Vi träffas alltid en augustikväll i deras hus vid havet, där livet är ett önskeliv: stranden, vattnet, solen, brunbrända barn och föräldrar. Supermys, helt enkelt!
Detta är 2009 års upplaga av sommarparadiset:
Judith:
Malin:
Ha det fint familjen, vi ses 10 augusti!
/Mette
Detta är 2009 års upplaga av sommarparadiset:
Judith:
Malin:
Ha det fint familjen, vi ses 10 augusti!
/Mette
Grattis Marie & Ronald!
Så här såg det ut i oktober...
Och i tisdags blev det en pojk! Kolla in honom här. Stort grattis till er alla tre :-)
Och i tisdags blev det en pojk! Kolla in honom här. Stort grattis till er alla tre :-)
Fortsättning, familjen Westling
Emma och jag träffas alldeles för sällan och det är mitt fel eftersom jag jobbar jämt. Ibland lyckas vi i alla fall träffas med både Emmas barn, min kamera och så fika på samma gång, det är härligt!
Det senaste fotoresultatet kommer här, från i våras. Kallt som attan men alltid lika glada, Hedda (som låg i magen här) och Emma:
... och att cymbal-träna på mamma var Hugos favoritsysselsättning just den här dagen:
Vi gick in. Det bästa med Emma och hennes familj för mig som fotograf, är att jag gärna får följa deras vardagsliv. Och att de har ett så färgglatt hem!
Hugo bolltränar...
...och hopptränar i sängen:
Och Hedda sportar lite hon också:
Upptäckten av en navel:
och en tå...
Goding!
Emma, vi måste ses snart. Jag vill, jag vill! Kram till er alla.
Det senaste fotoresultatet kommer här, från i våras. Kallt som attan men alltid lika glada, Hedda (som låg i magen här) och Emma:
... och att cymbal-träna på mamma var Hugos favoritsysselsättning just den här dagen:
Vi gick in. Det bästa med Emma och hennes familj för mig som fotograf, är att jag gärna får följa deras vardagsliv. Och att de har ett så färgglatt hem!
Hugo bolltränar...
...och hopptränar i sängen:
Och Hedda sportar lite hon också:
Upptäckten av en navel:
och en tå...
Goding!
Emma, vi måste ses snart. Jag vill, jag vill! Kram till er alla.
Family story: the Ludvikians del 2
Jag tror ni har bra koll på att Linda i Ludvika är en flitig kommentator här på bloggen. Som jag skrivit tidigare har hon blivit en av mina bästa vänner under de här åren som gått sedan hennes och Olas bröllop (kolla det förra inlägget här). I år har jag dessutom till och med fått fotografera en familjemedlem två gånger! Fast de sommarbilderna får ett eget inlägg (alldeles strax).
Det här är Världens Bästa Linda:
Och det här är hennes härliga familj:
Japp, det var en sån där skön eländigt mörk skånsk vinterdag, och vi fick nödfotografera här hemma hos oss istället för utomhus. Jag hade stor nytta av mitt favoritobjektiv (50 mm 1.2) vill jag lova (och jodå, de tittade in i kameran allihop samtidigt också men denna var så härlig och visar hur det ofta är på familjefotograferingar, hehe)
Anton (som snorat i ett eget inlägg någonstans men som jag inte kan hitta nu) var pigg och glad, trots att han nyss vaknat:
Pappa och son, inte ett dugg lika...
Mamma och dotter, inte heller den minsta likhet... :-)
Frida är en riktig snygging (hon kommer strax i ett inlägg till). Jag gillar verkligen henne på de här två bilderna, med fortfarande-barn-men-snart-tonåring i blicken och så hennes lite hemliga aura... Du är så söt, Frida!
Jo, åldrar fascinerar mig och det är så spännande att se hur förändringen sker i människor just i övergången mellan barn-tonåring och tonåring-vuxen.
Det var dagens Ludvikianer, snart Frida själv alltså!
Det här är Världens Bästa Linda:
Och det här är hennes härliga familj:
Japp, det var en sån där skön eländigt mörk skånsk vinterdag, och vi fick nödfotografera här hemma hos oss istället för utomhus. Jag hade stor nytta av mitt favoritobjektiv (50 mm 1.2) vill jag lova (och jodå, de tittade in i kameran allihop samtidigt också men denna var så härlig och visar hur det ofta är på familjefotograferingar, hehe)
Anton (som snorat i ett eget inlägg någonstans men som jag inte kan hitta nu) var pigg och glad, trots att han nyss vaknat:
Pappa och son, inte ett dugg lika...
Mamma och dotter, inte heller den minsta likhet... :-)
Frida är en riktig snygging (hon kommer strax i ett inlägg till). Jag gillar verkligen henne på de här två bilderna, med fortfarande-barn-men-snart-tonåring i blicken och så hennes lite hemliga aura... Du är så söt, Frida!
Jo, åldrar fascinerar mig och det är så spännande att se hur förändringen sker i människor just i övergången mellan barn-tonåring och tonåring-vuxen.
Det var dagens Ludvikianer, snart Frida själv alltså!
Min bästis Nina
Nina och jag har som jag skrivit tidigare, känt varandra sedan början av 80-talet (ja, det var förstås långt innan vi föddes för ingen av oss är ens i nääärheten av så gamla). Nuförtiden bor hon på Öland med sin man Stoffe och sin dotter Julia. Julia har ni sett tidigare här, och att Nina numera är gift blev en överraskning för oss allihop i april men firades desto mer i juli!
Jag har fotograferat dem flera gånger genom åren. Av någon anledning blir det i intensiva femminuterspass för det mesta - fast det funkar ju det också. Som tur är fick jag ge dem en porträttfotografering i efter-bröllopspresent, så de lär komma tillbaka här på bloggen.
Här kommer i alla fall ett urval från de senaste åren. Saknar er, ölänningar, vi ses alldeles för sällan!
Vi börjar med magen, fotograferad hemma hos Nina och Stoffe på Öland en kväll sommaren 2007. Detta är faktiskt en av mina absoluta favorit-gravid-bilder ever, ljuset var något att minnas:
I september 2007 föddes Julia (se fler bilder här):
I januari 2008 var hela familjen på besök här hos oss på Framsidan. Vi spelade Galenpanna och tog lite bilder :-)
På sommaren 2008 for vi till Öland, bodde i friggeboden, hade sommarlov och tog lite bilder...
I januari 2009 var det dags för finbesök borta på Baksidan igen, vi tillbringade en del av Trettonhelgen i Narnia (jo, det kändes så...). Vi trotsade kylan (det var SVINkallt!) och gav oss iväg på grillutflykt:
(kan ni skilja på Tims fingrar och de skinnfria varmkorvarna...? Nä, inte jag heller)
De övriga, mycket tappra deltagarna:
Ännu en favoritbild, en av de på Julia jag gillar allra mest!
Som tur är blir det sommar igen och i juli firade vi familjen Schilbachs aprilbröllop. Det var ett riktigt kalas och Mette tog inte fram kameran på riktigt förrän dagen efter. När Julias såpbubblor åkte fram på söndageftermiddagen, föreslog jag några tackkortsbilder... och detta blev resultatet:
Vi passade på att fotografera lite till när kameran ändå hängde om halsen:
Familjen Pussmun?
Julia är den mest verbala 2-åring jag någonsin träffat. Att föra en konversation med henne är verkligen spännande! Men... icke desto mindre är hon full av bus:
Några kontrastrikt svartvita bilder också:
Och till sist, en trött och gosig Julia vid frukost på dagen för vår avfärd:
Att sätta ord på hur uppskattad en bästa vän är, går knappt - men alla ni som har en vet hur oslagbart det är.
Och Nina; TACK för alla år av Superpolarskap! Hoppas att vi hittar tid att ses snart igen.
Vilken bild gillar du mest? Skriv gärna i Kommentarsfältet!
Jag har fotograferat dem flera gånger genom åren. Av någon anledning blir det i intensiva femminuterspass för det mesta - fast det funkar ju det också. Som tur är fick jag ge dem en porträttfotografering i efter-bröllopspresent, så de lär komma tillbaka här på bloggen.
Här kommer i alla fall ett urval från de senaste åren. Saknar er, ölänningar, vi ses alldeles för sällan!
Vi börjar med magen, fotograferad hemma hos Nina och Stoffe på Öland en kväll sommaren 2007. Detta är faktiskt en av mina absoluta favorit-gravid-bilder ever, ljuset var något att minnas:
I september 2007 föddes Julia (se fler bilder här):
I januari 2008 var hela familjen på besök här hos oss på Framsidan. Vi spelade Galenpanna och tog lite bilder :-)
På sommaren 2008 for vi till Öland, bodde i friggeboden, hade sommarlov och tog lite bilder...
I januari 2009 var det dags för finbesök borta på Baksidan igen, vi tillbringade en del av Trettonhelgen i Narnia (jo, det kändes så...). Vi trotsade kylan (det var SVINkallt!) och gav oss iväg på grillutflykt:
(kan ni skilja på Tims fingrar och de skinnfria varmkorvarna...? Nä, inte jag heller)
De övriga, mycket tappra deltagarna:
Ännu en favoritbild, en av de på Julia jag gillar allra mest!
Som tur är blir det sommar igen och i juli firade vi familjen Schilbachs aprilbröllop. Det var ett riktigt kalas och Mette tog inte fram kameran på riktigt förrän dagen efter. När Julias såpbubblor åkte fram på söndageftermiddagen, föreslog jag några tackkortsbilder... och detta blev resultatet:
Vi passade på att fotografera lite till när kameran ändå hängde om halsen:
Familjen Pussmun?
Julia är den mest verbala 2-åring jag någonsin träffat. Att föra en konversation med henne är verkligen spännande! Men... icke desto mindre är hon full av bus:
Några kontrastrikt svartvita bilder också:
Och till sist, en trött och gosig Julia vid frukost på dagen för vår avfärd:
Att sätta ord på hur uppskattad en bästa vän är, går knappt - men alla ni som har en vet hur oslagbart det är.
Och Nina; TACK för alla år av Superpolarskap! Hoppas att vi hittar tid att ses snart igen.
Vilken bild gillar du mest? Skriv gärna i Kommentarsfältet!
Family story: Nordstedts i Göteborg
Marina & Patrik gifte sig vid Haväng på Österlen i juni 2007. Vilket par! Så snygga, och passar så bra ihop :-)
De hade en mycket speciell ringceremoni, som jag tror kommer från hemtrakterna i Norrland. De i familjen som satt längst fram hade ett långt sidenband på marken framför sig som gick hela vägen längs främsta stolsraden. Ringarna träddes på i ena änden, och fördes sedan långamt över till den andra och under vägen höll varje gäst i ringarna och tänke en tyst önskning till brudparet. Det var så vackert och jag ryser faktiskt fortfarande när jag tänker på det. Där var en äldre herre (var det din morfar/farfar Patrik?) som så innerligt kramade ringarna i sin hand och tittade på brudparet med sådan känsla - huamig, äldre farbröder kan få mig att gråta så jag knappt kan sluta.
Här kommer några bilder från bröllopet. Vackrare plats får man leta efter:
Här kommer ringarna:
Och den hjärtknipande lilla farfarn/morfarn (och Patriks söta syster tärnan):
En vanlig dag på jobbet för en österlensk vigselförrättare...? Sämre kan man ha det.
(vem behöver en studio när det finns sådana här bakgrunder?)
Så här såg Marina & Patriks tackkort ut, med tre olika bilder:
Och så måste jag visa tårtdekorationen som var ovanligt romantisk:
I höstas fick jag den mycket trevliga chansen att träffa dem igen, den här gången i Göteborg. Anledningen hette Leo och var då ungefär 10 månader gammal, om jag minns rätt? Dundersöt är han i alla fall!
Solveig som har fotograferat barn i studio i många år var med och assisterade. Min vilda gissning är att det är därför Leo ser obeskrivligt glad och lycklig ut på alla bilder (Solveig, du är en klippa! Och ni andra, titta in på hennes blogg - hon är helskön!) Här ryckte hon in med fullt artilleri av Leos leksaker som hjälpmedel:
Resten var en barnlek ;-)
Hela gänget:
Tack goa familjen, så roligt det var att träffa er och hoppas att vi ses snart igen!
Härliga de är, eller hur? Skriv gärna en rad i Kommentarsfältet!
De hade en mycket speciell ringceremoni, som jag tror kommer från hemtrakterna i Norrland. De i familjen som satt längst fram hade ett långt sidenband på marken framför sig som gick hela vägen längs främsta stolsraden. Ringarna träddes på i ena änden, och fördes sedan långamt över till den andra och under vägen höll varje gäst i ringarna och tänke en tyst önskning till brudparet. Det var så vackert och jag ryser faktiskt fortfarande när jag tänker på det. Där var en äldre herre (var det din morfar/farfar Patrik?) som så innerligt kramade ringarna i sin hand och tittade på brudparet med sådan känsla - huamig, äldre farbröder kan få mig att gråta så jag knappt kan sluta.
Här kommer några bilder från bröllopet. Vackrare plats får man leta efter:
Här kommer ringarna:
Och den hjärtknipande lilla farfarn/morfarn (och Patriks söta syster tärnan):
En vanlig dag på jobbet för en österlensk vigselförrättare...? Sämre kan man ha det.
(vem behöver en studio när det finns sådana här bakgrunder?)
Så här såg Marina & Patriks tackkort ut, med tre olika bilder:
Och så måste jag visa tårtdekorationen som var ovanligt romantisk:
I höstas fick jag den mycket trevliga chansen att träffa dem igen, den här gången i Göteborg. Anledningen hette Leo och var då ungefär 10 månader gammal, om jag minns rätt? Dundersöt är han i alla fall!
Solveig som har fotograferat barn i studio i många år var med och assisterade. Min vilda gissning är att det är därför Leo ser obeskrivligt glad och lycklig ut på alla bilder (Solveig, du är en klippa! Och ni andra, titta in på hennes blogg - hon är helskön!) Här ryckte hon in med fullt artilleri av Leos leksaker som hjälpmedel:
Resten var en barnlek ;-)
Hela gänget:
Tack goa familjen, så roligt det var att träffa er och hoppas att vi ses snart igen!
Härliga de är, eller hur? Skriv gärna en rad i Kommentarsfältet!
Family story: Dyrvolds
Familjen Dyrvold bor för det mesta i Korea men har världens sötaste lilla sommarhus i Glimminge här på Bjäre. De är inte så lite söta själva heller! Varje sommar träffar jag dem och fotograferar, och i kommande augusti blir det fjärde gången. Det började alltså redan 2006, när Jenny och Martin ringde mig för att fotografera deras då tvååriga dotter Judith.
Hon var lite blyg i början, och ville gärna vara nära någon förälder.
Men det släppte rätt fort när hon fick komma på hemmativoli:
Sommaren därpå (2007) träffades vi faktiskt två gånger. Denna är en av mina favoriter på Judith:
Lugnt barn...
...heltolkigt barn!
Bara galen på skoj - mest för att både modell och fotograf tycker det är kul att tänja på gränserna lite ibland ;-D
Anledningen till dubbelträffen bodde lite dold fortfarande:
Men ungefär tre veckor senare kunde familjen presentera den helt nya fjärde medlemmen Malin:
I augusti 2008 var det dags igen, och både Judith och Malin hade blivit så stora! Jag tycker det är lika roligt varje gång vi ses - som jag skrivit tidigare och inte kan säga nog, är det verkligen kul att få följa familjerna genom livet (ni kan se fler Family Stories här)
Kolla vilka fina tjejer:
Äkta syskonkärlek:
...eller?
Malin har ärvt en del egenskaper av sin syster. Lugn Malin:
Tok-Malin!
Fast jag har på känn att det där kan komma ännu lite längre djupare inifrån släktträdet...
Lugn familj:
Nästan lika lugn familj (kolla Blicken):
Heltokiga familjen!
Jag ser verkligen fram emot augusti. Tack härliga familjen Dyrvold!
Vilken bild är din favorit? Skriv gärna i kommentarsfältet!
Hon var lite blyg i början, och ville gärna vara nära någon förälder.
Men det släppte rätt fort när hon fick komma på hemmativoli:
Sommaren därpå (2007) träffades vi faktiskt två gånger. Denna är en av mina favoriter på Judith:
Lugnt barn...
...heltolkigt barn!
Bara galen på skoj - mest för att både modell och fotograf tycker det är kul att tänja på gränserna lite ibland ;-D
Anledningen till dubbelträffen bodde lite dold fortfarande:
Men ungefär tre veckor senare kunde familjen presentera den helt nya fjärde medlemmen Malin:
I augusti 2008 var det dags igen, och både Judith och Malin hade blivit så stora! Jag tycker det är lika roligt varje gång vi ses - som jag skrivit tidigare och inte kan säga nog, är det verkligen kul att få följa familjerna genom livet (ni kan se fler Family Stories här)
Kolla vilka fina tjejer:
Äkta syskonkärlek:
...eller?
Malin har ärvt en del egenskaper av sin syster. Lugn Malin:
Tok-Malin!
Fast jag har på känn att det där kan komma ännu lite längre djupare inifrån släktträdet...
Lugn familj:
Nästan lika lugn familj (kolla Blicken):
Heltokiga familjen!
Jag ser verkligen fram emot augusti. Tack härliga familjen Dyrvold!
Vilken bild är din favorit? Skriv gärna i kommentarsfältet!
Family story: the Ludvikians
Som ni kanske har märkt har jag en del mycket goda vänner som jag lärt känna genom jobbet - några för att jag har fotograferat deras bröllop. Ett fantastiskt sätt att lära känna någon, vilken härlig start på god vänskap! Ett finfint exempel på detta är Ludvika-familjen Linda, Ola, Frida och Anton. Ni har säkert sett att Linda är flitig på att kommentera här på bloggen, och de vann ju tävlingen "Har-du-en-Mette-på-väggen" med den otroligt roliga bilden på Anton!
I juni var de i sommarstugan i Mellbystrand och kom då förbi med Krya-på-dig-choklad till mig (det var efter ridolyckan).På kortet hade de skrivit "Strandsatt - men inte ensam! Vi tänker på dig" och det var ju så gulligt att jag fortfarande får en klump i halsen när jag tänker på det. Vi var i stugan på fest i slutet av juli också, men det är en helt annan historia... och som tur är ingen kamera med den gången :-) men fantastiskt roligt var det!
Vi fikade, åt jordgubbar och så tog jag några bilder på lillebror Anton som kom till familjen i vintras! Att föräldrarna har humor vet vi ju redan, frågan är om Anton har... (Linda, om du tror att han som tonåring kommer att döda mig för de första två bilderna så tar jag bort dem!)
Så här ser alla barn ut när de får syn på fotografen:
Haha, nä jag bara skojar! Men han är ju obetalbar! Här kommer en till, som jag tycker är så söt - tänk att vara så liten och behöva tampas med snor och dregel i strida strömmar dagarna i ända, att han håller humöret uppe är för mig en gåta!
Som tur är tog vi lite fler :-) Världens skönaste lille kille!
Jag tänkte visa några bilder från Linda och Olas bröllop också (2006) - de är tagna utanför Hovs kyrka här på Bjäre. Jag minns hela fotograferingen med en väldigt tydlig känsla - så mycket kärlek och värme i den här familjen!
Den här bilden på Frida och Linda har sedan jag tog den haft en stadig placering på min favoritlista. Den finns i enmeters-storlek här i ateljén och även i headern på bloggen just nu. Jag tror faktiskt det är den somrigaste bild jag någonsin tagit, och jag tycker jättemycket om den:
Tack bästa Ludvika-bor för allt roligt, vi ser fram emot många fler glada kvällar i framtiden!
I juni var de i sommarstugan i Mellbystrand och kom då förbi med Krya-på-dig-choklad till mig (det var efter ridolyckan).På kortet hade de skrivit "Strandsatt - men inte ensam! Vi tänker på dig" och det var ju så gulligt att jag fortfarande får en klump i halsen när jag tänker på det. Vi var i stugan på fest i slutet av juli också, men det är en helt annan historia... och som tur är ingen kamera med den gången :-) men fantastiskt roligt var det!
Vi fikade, åt jordgubbar och så tog jag några bilder på lillebror Anton som kom till familjen i vintras! Att föräldrarna har humor vet vi ju redan, frågan är om Anton har... (Linda, om du tror att han som tonåring kommer att döda mig för de första två bilderna så tar jag bort dem!)
Så här ser alla barn ut när de får syn på fotografen:
Haha, nä jag bara skojar! Men han är ju obetalbar! Här kommer en till, som jag tycker är så söt - tänk att vara så liten och behöva tampas med snor och dregel i strida strömmar dagarna i ända, att han håller humöret uppe är för mig en gåta!
Som tur är tog vi lite fler :-) Världens skönaste lille kille!
Jag tänkte visa några bilder från Linda och Olas bröllop också (2006) - de är tagna utanför Hovs kyrka här på Bjäre. Jag minns hela fotograferingen med en väldigt tydlig känsla - så mycket kärlek och värme i den här familjen!
Den här bilden på Frida och Linda har sedan jag tog den haft en stadig placering på min favoritlista. Den finns i enmeters-storlek här i ateljén och även i headern på bloggen just nu. Jag tror faktiskt det är den somrigaste bild jag någonsin tagit, och jag tycker jättemycket om den:
Tack bästa Ludvika-bor för allt roligt, vi ser fram emot många fler glada kvällar i framtiden!
Most famous of them all: "Bröllopsyra"
Den som fått mest genomslag av alla mina bilder, kommer faktiskt från ett av mina första bröllopsuppdrag! Den har blivit vykort som jag använder som visitkort, den finns som meterstor förstoring här i ateljén, och har varit bild i ett stort antal av mina annonser och marknadsföringskampanjer...
Många har frågat hur bilden kom till, och sanningen att säga har jag egentligen inte så mycket ära i det hela. Vi var på väg ner till vattnet genom Lovisa Rasks gränd i Torekov, när brudgummen helt spontant gör en grym klackspark i luften varvid jag ropar "En gång till!" (jag var ganska långt bakom dem) och det gör han. Jag kan knappt förklara hur mycket det hoppet har betytt, för den här bilden minns alla som sett den:
Därför kan jag liksom inte tacka nog, Linus och Charlotta, för att ni gav mig en sån bra bild!
Så här såg de ut på lite närmre håll då i maj 2005 - vilket tjusigt par:
I december 2007 var jag hos familjen i deras fina lilla sommarhus i Torekov, för att fotografera nyaste medlemmen Josefine. Linus som är pilot (kan det förklara hopphöjden kanske, hmmm...) var på andra sidan jordklotet på uppdrag men mamma och dotter var väldigt härliga att fotografera!
Det här är fundersamma Josefine:
Och det här är överlyckliga Josefine, är hon inte superskön? Man kan ju inte låta bli att skratta tillbaka!
Familjens hus hade stora fönster i helt rätt väderstreck för tidpunkten och vi fotograferade i vardagsrummet:
Det var jättefint ljus fastän det var mitt i vintern:
Det här är min absoluta favorit, så mycket kärlek så till och med en van fotograf kan bli tårögd :-)
Vi avslutar med ett par bilder från Josefines rum. De är en speciell hälsning till Pappa Pilot med jättefina små färgglada flygplan:
Stort tack till hela familjen Hansson! Hoppas att vi ses snart igen!
Många har frågat hur bilden kom till, och sanningen att säga har jag egentligen inte så mycket ära i det hela. Vi var på väg ner till vattnet genom Lovisa Rasks gränd i Torekov, när brudgummen helt spontant gör en grym klackspark i luften varvid jag ropar "En gång till!" (jag var ganska långt bakom dem) och det gör han. Jag kan knappt förklara hur mycket det hoppet har betytt, för den här bilden minns alla som sett den:
Därför kan jag liksom inte tacka nog, Linus och Charlotta, för att ni gav mig en sån bra bild!
Så här såg de ut på lite närmre håll då i maj 2005 - vilket tjusigt par:
I december 2007 var jag hos familjen i deras fina lilla sommarhus i Torekov, för att fotografera nyaste medlemmen Josefine. Linus som är pilot (kan det förklara hopphöjden kanske, hmmm...) var på andra sidan jordklotet på uppdrag men mamma och dotter var väldigt härliga att fotografera!
Det här är fundersamma Josefine:
Och det här är överlyckliga Josefine, är hon inte superskön? Man kan ju inte låta bli att skratta tillbaka!
Familjens hus hade stora fönster i helt rätt väderstreck för tidpunkten och vi fotograferade i vardagsrummet:
Det var jättefint ljus fastän det var mitt i vintern:
Det här är min absoluta favorit, så mycket kärlek så till och med en van fotograf kan bli tårögd :-)
Vi avslutar med ett par bilder från Josefines rum. De är en speciell hälsning till Pappa Pilot med jättefina små färgglada flygplan:
Stort tack till hela familjen Hansson! Hoppas att vi ses snart igen!
Life & Family Story: Emma & så småningom Rikard
Håll i er (särskilt du, Rikard) för nu kommer mastodontinlägget många väntat på!
Det här är min goa söta gulliga vän Emma:
Emma är från Örebro men bor sedan några år här i Båstad med sin lilla familj. Jag tror vi börjar från början...
När jag lärde känna Emma jobbade hon både på Radio Båstad och tränade galopphästar. Jag var förstås med både här och där:
Syns det vilken bra radioröst Emma har? Hur proffsig som helst!
Proffs är hon även på att träna galopphästar. Just då var det hennes älskling Blue, och jag följde med till Klampenborg utanför Köpenhamn:
Löpet gick bra fastän det inte var Emma som satt på:
Efterarbete...
Sen gick det undan! I augusti 2006 tog vi de här bilderna med Emma och hennes härliga Rikard, på stranden vid Riviera i Båstad:
Magen visade sig heta Hugo och föddes i september 2006. Året därpå; dags för bröllop! Den 30 juni 2007 vigdes Emma och Rikard i Norrvikens trädgårdar. Dagen strålade ikapp med brudparet (och pastorn) och platsen är fantastisk:
Porträtten efter vigseln tog vi i japanska trädgården. Herr och fru Westling kan vara både allvarsamma...
... och (oftast) totalt fulla med skoj:
Fina är de i alla fall hela lilla familjen:
Tidigt i januari 2008 fotograferade vi sonen Hugo. Han och Emma kom upp till mig en fredag, det var nästan mörkt ute och fortfarande julstämning. Vi hade världens skönaste dag, fikade och pratade och tog bilder eftersom:
Är Hugo inte hur skön som helst:
Han hade precis lärt sig säga "Schhh!" men missade munnen med fingret alltsom oftast:
Såhär uppspelt blir Hugo för att se vällingflaskan:
Vinka var han redan fullärd i:
Goare unge får man leta efter, han blir alltid överlycklig när vi träffas! Även de piggaste måste dock sova ibland:
Och nu till sista avdelningen för den här gången. Emma och jag bestämde oss för en tur till vitsippsbacken för att fotografera mage nr 2!
Vila:
Magen lär avslöja vem som finns där inne ungefär i mitten av maj. Det blir nog en riktig snygging med en så vacker mage!
Bästa Emma, jag måste passa på att säga vilken underbart duktig mamma du är, och hur glad jag är för din skull! Du och Rikard är ett så härligt par och jag önskar er ALL lycka även i fortsättningen med er sköna familj - hurra för er! Och Rikard; nu väntar jag på hundratusen bloggbesök från Halmstad högskola :-)
Kram på er allihop,
/Mette
PS. Vilken bild är din favorit? Kommentera gärna!
Det här är min goa söta gulliga vän Emma:
Emma är från Örebro men bor sedan några år här i Båstad med sin lilla familj. Jag tror vi börjar från början...
När jag lärde känna Emma jobbade hon både på Radio Båstad och tränade galopphästar. Jag var förstås med både här och där:
Syns det vilken bra radioröst Emma har? Hur proffsig som helst!
Proffs är hon även på att träna galopphästar. Just då var det hennes älskling Blue, och jag följde med till Klampenborg utanför Köpenhamn:
Löpet gick bra fastän det inte var Emma som satt på:
Efterarbete...
Sen gick det undan! I augusti 2006 tog vi de här bilderna med Emma och hennes härliga Rikard, på stranden vid Riviera i Båstad:
Magen visade sig heta Hugo och föddes i september 2006. Året därpå; dags för bröllop! Den 30 juni 2007 vigdes Emma och Rikard i Norrvikens trädgårdar. Dagen strålade ikapp med brudparet (och pastorn) och platsen är fantastisk:
Porträtten efter vigseln tog vi i japanska trädgården. Herr och fru Westling kan vara både allvarsamma...
... och (oftast) totalt fulla med skoj:
Fina är de i alla fall hela lilla familjen:
Tidigt i januari 2008 fotograferade vi sonen Hugo. Han och Emma kom upp till mig en fredag, det var nästan mörkt ute och fortfarande julstämning. Vi hade världens skönaste dag, fikade och pratade och tog bilder eftersom:
Är Hugo inte hur skön som helst:
Han hade precis lärt sig säga "Schhh!" men missade munnen med fingret alltsom oftast:
Såhär uppspelt blir Hugo för att se vällingflaskan:
Vinka var han redan fullärd i:
Goare unge får man leta efter, han blir alltid överlycklig när vi träffas! Även de piggaste måste dock sova ibland:
Och nu till sista avdelningen för den här gången. Emma och jag bestämde oss för en tur till vitsippsbacken för att fotografera mage nr 2!
Vila:
Magen lär avslöja vem som finns där inne ungefär i mitten av maj. Det blir nog en riktig snygging med en så vacker mage!
Bästa Emma, jag måste passa på att säga vilken underbart duktig mamma du är, och hur glad jag är för din skull! Du och Rikard är ett så härligt par och jag önskar er ALL lycka även i fortsättningen med er sköna familj - hurra för er! Och Rikard; nu väntar jag på hundratusen bloggbesök från Halmstad högskola :-)
Kram på er allihop,
/Mette
PS. Vilken bild är din favorit? Kommentera gärna!
Family story: Susanne & Leif
Det här är första inlägget i nya kategorin "Family Story"!
En av de absolut allra roligaste sakerna med att vara fotograf är att jag får följa familjer på deras resa genom livet. För mig är känslan av att skapa historia som starkast vid sådana fotograferingar där jag möter familjen flera gånger, och glädjen är stor när jag får bidra med minnen för framtida generationer. Jag har sett decimetertjocka familjealbum där mina bilder kommer att vara en del av släktsagan! Det är verkligen häftigt.
Först ut blir Susanne och Leif, vars bröllop jag fotograferade i maj 2005. Många är de brudpar som lagt märke till den här bilden, och sagt att "SÅ vill vi att känslan ska vara!" - fotograferad i skogen bakom Margretetorps Gästgifveri, som sedan blivit en favoritplats:
Så i somras (2007) fotograferade vi igen, den här gången Susannes mage - gravid i sjunde (om jag minns rätt) månaden! Platsen var deras härliga hus i Margretetorp, där det bland annat fanns en stenvägg med vackert fönsterljus:
Mitt favoritrum i huset var ändå sovrummet, där tapeten blev en toppenfond med den turkosa färgen, och kristallkronan och dagsljuset från altandörrarna hjälptes åt att lysa upp Susanne - som annars gnistrade rätt härligt även på egen hand! Otroligt vacker:
Min favorit från magfotograferingen:
Tredje gången vi fotograferade var för ett par veckor sen. Nu har magen blivit en liten kille på sju månader som heter Bernhard! Gladare grabb får man leta efter, han var på topphumör från första stund fastän han var helt nyvaken:
Vi började med några bilder på en enorm björnfäll, till Bernhards stora glädje fast han nästan försvann så liten han var i jämförelse:
Familjen har flyttat och har i nya huset ett rum som har ljus så perfekt lämpat för fotografering att jag kunnat flytta in där på direkten... (vår 1700-tals skånelänga här hemma är inte precis det ljusaste huset man kan hitta). Stora fönster från golv till tak och ljusa väggar gjorde att solljuset föll av precis så som man önskar:
Bernhard trivdes i sängen där han kvickt satte fart mot kameran, man får vara snabb med fokuseringen :-)
Vi fortsatte med en annan av Bernhards favoritsysselsättningar, bada i handfatet:
Här ser han ut som om han hamnat i Jättarnas land, lilleputtbebis:
Efter badet, väl omhändertagen och mys med pappa:
Och sista bilden blir förstås på alla tre! Bernhard har tre bröder som vi kanske kan övertala att vara med nästa gång, eller vad säger ni storebrorsorna?
Tycker ni som jag, att det är roligt att följa familjerna? Skriv gärna i Kommentarer!
En av de absolut allra roligaste sakerna med att vara fotograf är att jag får följa familjer på deras resa genom livet. För mig är känslan av att skapa historia som starkast vid sådana fotograferingar där jag möter familjen flera gånger, och glädjen är stor när jag får bidra med minnen för framtida generationer. Jag har sett decimetertjocka familjealbum där mina bilder kommer att vara en del av släktsagan! Det är verkligen häftigt.
Först ut blir Susanne och Leif, vars bröllop jag fotograferade i maj 2005. Många är de brudpar som lagt märke till den här bilden, och sagt att "SÅ vill vi att känslan ska vara!" - fotograferad i skogen bakom Margretetorps Gästgifveri, som sedan blivit en favoritplats:
Så i somras (2007) fotograferade vi igen, den här gången Susannes mage - gravid i sjunde (om jag minns rätt) månaden! Platsen var deras härliga hus i Margretetorp, där det bland annat fanns en stenvägg med vackert fönsterljus:
Mitt favoritrum i huset var ändå sovrummet, där tapeten blev en toppenfond med den turkosa färgen, och kristallkronan och dagsljuset från altandörrarna hjälptes åt att lysa upp Susanne - som annars gnistrade rätt härligt även på egen hand! Otroligt vacker:
Min favorit från magfotograferingen:
Tredje gången vi fotograferade var för ett par veckor sen. Nu har magen blivit en liten kille på sju månader som heter Bernhard! Gladare grabb får man leta efter, han var på topphumör från första stund fastän han var helt nyvaken:
Vi började med några bilder på en enorm björnfäll, till Bernhards stora glädje fast han nästan försvann så liten han var i jämförelse:
Familjen har flyttat och har i nya huset ett rum som har ljus så perfekt lämpat för fotografering att jag kunnat flytta in där på direkten... (vår 1700-tals skånelänga här hemma är inte precis det ljusaste huset man kan hitta). Stora fönster från golv till tak och ljusa väggar gjorde att solljuset föll av precis så som man önskar:
Bernhard trivdes i sängen där han kvickt satte fart mot kameran, man får vara snabb med fokuseringen :-)
Vi fortsatte med en annan av Bernhards favoritsysselsättningar, bada i handfatet:
Här ser han ut som om han hamnat i Jättarnas land, lilleputtbebis:
Efter badet, väl omhändertagen och mys med pappa:
Och sista bilden blir förstås på alla tre! Bernhard har tre bröder som vi kanske kan övertala att vara med nästa gång, eller vad säger ni storebrorsorna?
Tycker ni som jag, att det är roligt att följa familjerna? Skriv gärna i Kommentarer!
