Fotograf Mette Ottosson, Båstad

Sara undrade hur det gick till när jag ramlade av hästen och fick tre frakturer i bäckenet (läs mer om själva skadan här). det var egentligen inte så komplicerat. Min häst Avellana "Janna" (som är mitt hjärtegull och som jag älskar till himlen och tillbaks) är inriden under det senaste året. Allt har gått toppen, hon är snabblärd och gillar att jobba. På kvällen den 7 maj var vi ute och red på gräsbanan vid ridhuset, och när jag fattade galopp började hon bocka. Jag satt kvar jäääättelänge och hann till och med tänka att jag tyckte det var länge, men till slut kom jag ur balans och då tyckte jag det var bäst att försöka komma av i ett stycke på eget initiativ än att bli ivägskjuten som en kanonkula som jag en gång blivit av en annan häst. Jag minns att jag försökte komma bort från henne för att inte hamna under hovarna, men inte mer än så eftersom jag tuppade av. Sedan låg jag och yrade med minnseförlust en bra stund, visste inte vilken dag det var eller hur länge jag hade ridit eller var jag befann mig. Tim (som lyckligtvis var med) säger att jag var mest upprörd över att jag inte kunde komma ihåg vilka bröllop jag hade gjort eller skulle göra, och att jag upprepade gånger sade att "Jag har ju alla datumen i huvudet!" Där har ni en som är hängiven sitt jobb, hehe... Nä, men det var faktiskt oerhört obehagligt att vilt famla efter minnen eller något att hänga upp minnet på och det FANNS liksom bara inte, det var helt tomt och jag nästan kände hur det var som ett stort tomrum inne i huvudet. Hu. Ja, så gick det till. Sen fick vi på något sätt in mig i bilen och åkte till akuten, där de först hittade endast en fraktur och skickade hem mig med ett par kryckor som jag inte kunde använda. Jag kunde inte resa mig eller sätta mig/lägga mig själv, jag kunde absolut inte förflytta mig ens centimetervis någonstans och försökte jag tuppade jag nästan av igen av smärtan. Efter några dagar kom vi in igen på röntgen och då hittade de ytterligare två frakturer, alltså totalt tre.

Varför Janna bockade vet jag inte. Kanske fick hon glädjefnatt av den soliga sommarkvällen och så blev det läskigt att någon satt på ryggen när hon bockade första gången? Det är den enda förklaringen jag kan komma på. Att jag själv är för gammal, skröplig och otränad råder det inga tvivel om, vore jag 20 år igen hade jag säkert kommit av med ett skutt och landat på fötterna som en gymnast!


Här kommer i alla fall en bild på min älskling. Den är ett par år gammal, och hon har en stor go gräsmage (och tjock hals!) från betet: