De tre finalisterna

Nu är det dags att presentera de tre finalisterna i tävlingen. Sedan är det du som röstar fram vinnaren!

FÖR ATT RÖSTA GÖR DU SÅHÄR:

Skicka ett mail till mig på adressen mette@mettesfoto.se
Viktigt! Skriv
"Jag röstar på bidrag __" (skriv vilket bidrag) i ämnesraden.

I själva mailet skriver du:

- ditt namn och adress
- ditt personnummer
- ditt telefonnummer

Vem som helst får rösta, men bara en gång. Bland de som röstar lottar jag ut en förstoring (18x24 cm) antingen från en fotografering som ni redan gjort/kommer att göra med mig, eller någon av konstbilderna på hemsidan/här i ateljén.

Röstningen pågår till tisdagen den 8 januari 2008 kl 23:59. Vinnarna presenteras på onsdagen den 9 januari 2008.

Här följer finalbidragen. Berättelserna är de tävlandes egna, jag har endast gjort minimala korrigeringar/förkortningar. Bilderna kommer direkt från deras mail.

Lycka till allihop!






BIDRAG A, Annika & Calle



image142



Hejsan, mitt namn är Anette Ohlsson, jag är trettio år och bor i Killebäckstorp. Jag har blivit tipsad om din tävling för brudpar genom en kompis och såg genast chansen för att få en fotograf till min systers bröllop.

Min syster heter Annika (22år) och blivande maken är Calle (26år). Annika och Calle träffades för ca ett och ett halvt år sedan, via internet. Numera bor paret i Norrköping, men ska gifta sig i brudens hemkyrka här i Skåne. Det har varit en stormig tid för min syster, innan hon träffade Calle, men tyvärr tog det inte slut genast... För nio månader sedan miste Annika och Calle sitt barn i vecka 20 och det var en tuff sommar. Nu är Annika gravid igen och barnet är beräknat att komma i mars -08 och därför har de bestämt sig för att vara man och hustru innan barnet anländer.
Det finns ingen fotograf inplanerad på grund av begränsad ekonomi (eftersom båda är arbetslösa) och kläder samt mat till bröllopet bekostas av bådas föräldrar. Jag vet att det skulle vara en enorm glädje om Annika och Calle kunde få sin stora dag förevigad av en duktig och professionell fotograf. Hoppas att min kära lillasyster för första gången vinner en tävling, trots att hon nu har tur i kärlek och har funnit den rätta mannen! (Man kan väl få ha tur i både och!?)

Mvh En glad och stolt storasyster! :)

Anette Ohlsson

P.S Bilden är tagen i april i år när vi var ute och promenerade i Grevie backar. D.S






BIDRAG B, Susanne & Fredrik



image143



Fredrik, min bror, och Susanne blev tillsammans för 10 år sedan och den 14 februari 2002 (alla hjärtans dag) förlovade de sig. De började att bygga sitt drömhus på Söderåsen men tyvärr så inträffade en olycka. Fredrik sågade sig i handen och förlorade ett finger. Tiden efter olyckan var naturligtvis en tung tid med mycket terapi och psykisk påfrestning men de kämpade tappert och det tog inte lång tid innan Fredrik kunde återgå till sitt jobb.

Så år 2005 föddes deras första lilla dotter, på samma dag som Fredrik fyller år! Tala om en fin födelsedagspresent! Redan två år senare var det dags för nästa flicka och hon föddes på Susannes födelsedag! Helt otroligt men sant och det var båda gångerna helt normala spontana förlossningar. Ingen hjälp med att sätta igång värkar o.s.v. Så Susanne fick också världens finaste födelsedagspresent!

Bara två veckor efter det att minsta dottern var född fick Fredrik reda på att vår pappa hade en obotlig cancer. Lyckan av att ha fått ett friskt och välskapt barn blev naturligtvis lite dämpat av oron för pappa. De bestämde att dopet skulle äga rum lördagen den 24 november. Pappa blev inlagd på sjukhuset veckan innan dopet och man hoppades att han skulle bli bättre tills dopet så att han skulle kunna vara med. Men även om pappa så gärna ville vara med och man hade förberett med insydd kostym, rullstol och syrgas så gick det inte. Pappa var ivrig och ville göra sig iordning och klev upp ur sängen innan någon var där och ramlade. Han var tvungen att inse att han var för svag, det räckte inte längre med hans starka vilja... kroppen lydde inte. Mest var han ledsen för Fredriks skull ...

Efter dopet var Fredrik med lilla dottern, iförd dopklänning, hos pappa på sjukhuset och fick det hela förevigat på ett foto. På natten försämrade sig pappas tillstånd och på söndagen flög jag till Sverige (jag är bosatt i Schweiz). Hela familjen var samlad hos pappa när han somnade efter midnatt den 26 november. På morgonen fick vi post... Inbjudan till bröllop för Fredrik och Susanne. De hade skickat dem så att alla som varit på dopet på lördagen skulle få inbjudan på måndagen.

Ingen hade räknat med att pappa skulle gå bort så snabbt. Skratt och gråt går hand i hand genom livet och för oss i familjen var det underbart att kunna se fram emot ett bröllop. Men jag tror att det var tungt för Fredrik och ännu en gång blev något som skulle vara enbart ren glädje dämpat av sorg. Jag vill anmäla Fredrik och Susanne till den här tävlingen för att jag tycker att de har gått igenom så mycket tillsammans och det är på tiden att det händer något positivt. Och jag önskar av hela mitt hjärta att deras bröllopsdag blir så som de tänkt sig fastän pappa inte kan vara med och att det blir en oförglömlig dag av enbart glädje!! Vad passar då bättre än fina foto som håller fast och förevigar den dagen?!

Vänliga hälsningar Lotta






BIDRAG C, Linda & Stephen



image144



Hej Mette! Vilken spännande tävling!

Varför jag tycker att just vi ska vinna:

Av ekonomiska skäl har vi ingen möjlighet att anlita en proffsfotograf, men där är vi väl knappast unika. Vi kommer att ha ett ganska litet bröllop (20 pers) med den närmaste släkten från England och Sverige. Vi har valt en förmiddagstid då det passar våra små barn bäst och kommer att avsluta med en gemensam lunch. Det hade dock varit så roligt att ha riktigt fina bilder från denna vår alldeles särskilda dag. Efter 16 år tillsammans blir det inte så mycket fest längre men det här blir ju ett undantag. Våra vackra barn kommer dessutom att förgylla både dagen och bilderna. Vi har närmaste släkten i Skåne, England och på NZ (de kan tyvärr inte komma) och det skulle vara så fint att med riktigt snygga bilder kunna visa svågern på NZ och vännerna i England och Sverige hur vår dag blev.

Kyrkan vi har valt är den min mors föräldrahem (nuvarande sommarställe) hör till, och datumet är min farmor och farfars 75-åriga bröllopsdag.

Här kommer berättelsen om hur vi träffades:

Jag är uppvuxen i Skåne och åkte som många andra som au pair till London efter gymnasiet. Huvudsyftet var att kunna gå på så många konserter som möjligt och köpa skivor och njuta av storstaden i allmänhet. Barnpassning var mer ett nödvändigt ont. Nåväl, familjen jag hamnade hos var helt underbar och vi har fortfarande kontakt. Hade vi haft ett större bröllop hade de varit bjudna. Jag stannade ett år och åkte sedan hem igen. Min tonårsdröm om att träffa drömprinsen - tall, dark & handsome, antagligen hette han John och så kunde han spela gitarr - hade inte gått i uppfyllelse.
En höst av tristess och längtan efter London gjorde att jag kontaktade min värdfamilj och det visade sig att de gärna såg att jag kom tillbaka under våren. Jag insåg att min kärlek till England inte skulle nöja sig med en ynka vår till i London så jag ansökte hoppfullt till olika universitet runt om i landet. Detta var innan Sverige gick med i EU så man fick snällt ta och betala för sig om man var från Sverige ville gå på uni i England. Birmingham ville gärna ta emot mina skolavgifter och jag accepterades till en treårig fil. kand-utbildning i engelska språket. Pust!

Under mina knappa två år i London hade jag hunnit träffa lite olika trevliga unga män men midsommarafton 1991 var jag innerligt trött på de kandidater som jag stött på, och män var ett stängt kapitel på obestämd framtid. Jag och min kompis Ulrika bestämde oss i sista stund för att tillbringa kvällen på The Marquee, vår favoritklubb (som stängdes för ett antal år sedan). Uppenbarligen hade jag inte någon tillräckligt tydlig skylt i pannan där det stod "Stay away!" för en "tall, dark & handsome" kille kom fram och började prata! Långt vackert hår hade han också, men jag var ju inte intresserad. Han lät sig som tur var inte avskräckas av mitt aviga beteende så vi dansade hela natten, han följde mig hem på nattbussen och hade sedan en ganska lång tågresa framför sig för att faktiskt komma hem själv. De två veckor jag hade kvar i London träffades vi varje dag och när jag var hemma i Sverige på sommarlov kom han på besök. Det visade sig att han bara var hemma i London på snabbvisit den där midsommaren och egentligen bodde i Leicester, en knapp timme från Birmingham.

Dryga 16 år och två barn (1 och 3 år) senare har vi bestämt oss för att gifta oss. Drömprinsen heter faktiskt John i andranamn så fantasierna från flickrummet har slagit in, förutom att han inte spelar gitarr då. Bifogat foto är taget i juni, det mest nytagna jag kunde hitta.

Med vänliga hälsningar (och hållna tummar och korsade fingrar för vinst!)

Linda Jakobsson






Sådär! Nu ser jag fram emot massor av röster på era favoriter!


TÄVLINGEN ÄR AVGJORD.

Kommentarer
Postat av: Lotta Widmer

Hej Mette!

Vad skoj att Fredrik och Susanne kom med i finalen!!! Just nu sitter jag och tittar ut över Magnarps hamn och hoppas att det fina vädret håller i sig så att barnen kan se alla fina fyrverkerier ikväll. Vi har firat jul i Sverige och beger oss hem till Schweiz efter nyårs helgen. Jag har tittat på alla fina bröllopsfoto som du har tagit ... de är underbart fina!

Trevlig fortsättnig på det som är kvar av 2007 och Gott nytt år!

Lotta

2007-12-31 @ 15:29:36
Postat av: Camilla Johansson

Hej jag tycker att Annika o Calle ska vinna för deras tuffa motgångar som en ny start på ett lyckligare liv!

2008-01-08 @ 21:02:08
Postat av: Annika

Väntar med spänning på slutresultatet nu :D

Lycka till oss alla tre!

2008-01-09 @ 10:25:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0