Family story: the Ludvikians del 2
Jag tror ni har bra koll på att Linda i Ludvika är en flitig kommentator här på bloggen. Som jag skrivit tidigare har hon blivit en av mina bästa vänner under de här åren som gått sedan hennes och Olas bröllop (kolla det förra inlägget här). I år har jag dessutom till och med fått fotografera en familjemedlem två gånger! Fast de sommarbilderna får ett eget inlägg (alldeles strax).
Det här är Världens Bästa Linda:
Och det här är hennes härliga familj:
Japp, det var en sån där skön eländigt mörk skånsk vinterdag, och vi fick nödfotografera här hemma hos oss istället för utomhus. Jag hade stor nytta av mitt favoritobjektiv (50 mm 1.2) vill jag lova (och jodå, de tittade in i kameran allihop samtidigt också men denna var så härlig och visar hur det ofta är på familjefotograferingar, hehe)
Anton (som snorat i ett eget inlägg någonstans men som jag inte kan hitta nu) var pigg och glad, trots att han nyss vaknat:
Pappa och son, inte ett dugg lika...
Mamma och dotter, inte heller den minsta likhet... :-)
Frida är en riktig snygging (hon kommer strax i ett inlägg till). Jag gillar verkligen henne på de här två bilderna, med fortfarande-barn-men-snart-tonåring i blicken och så hennes lite hemliga aura... Du är så söt, Frida!
Jo, åldrar fascinerar mig och det är så spännande att se hur förändringen sker i människor just i övergången mellan barn-tonåring och tonåring-vuxen.
Det var dagens Ludvikianer, snart Frida själv alltså!
Det här är Världens Bästa Linda:
Och det här är hennes härliga familj:
Japp, det var en sån där skön eländigt mörk skånsk vinterdag, och vi fick nödfotografera här hemma hos oss istället för utomhus. Jag hade stor nytta av mitt favoritobjektiv (50 mm 1.2) vill jag lova (och jodå, de tittade in i kameran allihop samtidigt också men denna var så härlig och visar hur det ofta är på familjefotograferingar, hehe)
Anton (som snorat i ett eget inlägg någonstans men som jag inte kan hitta nu) var pigg och glad, trots att han nyss vaknat:
Pappa och son, inte ett dugg lika...
Mamma och dotter, inte heller den minsta likhet... :-)
Frida är en riktig snygging (hon kommer strax i ett inlägg till). Jag gillar verkligen henne på de här två bilderna, med fortfarande-barn-men-snart-tonåring i blicken och så hennes lite hemliga aura... Du är så söt, Frida!
Jo, åldrar fascinerar mig och det är så spännande att se hur förändringen sker i människor just i övergången mellan barn-tonåring och tonåring-vuxen.
Det var dagens Ludvikianer, snart Frida själv alltså!
Kommentarer
Postat av: Fallenone
Vad häftigt! Jag har följt din blogg i drygt ett halvår nu men inte lagt märke till det där. Jag är själv från Ludvika och bor där nu. Jobbar som vimmelfotograf på en nattklubb och ska snart börja undervisa i digital Bildbehandling