Fotograf Mette Ottosson, Båstad

Idag tillbringade jag en del av förmiddagen i stallet eftersom hovslagaren Per skulle verka min häst Janna. Jag passade på att ta ett par bilder till bloggen:





Han har smitt ett speciellt stöd som han låter henne vila hovarna på, både baklänges och framlänges. På så sätt sparar han ryggen, och hästarna vänjer sig jättefort:






Per är faktiskt den person som "bär skulden" (haha) till att jag blivit bröllopsfotograf. Våren 2004 gav han sig inte förrän jag tackat ja till att fotografera sonens bröllop... hu, så nervös jag var! Jag beställde digitalutrustningen från USA eftersom det var tre månaders väntetid på samma kamera här i Sverige (Canons Mark II som precis lanserats). En vecka före bröllopet kom den. Den sommaren drev jag och min kompis Cicci en fisk- och skaldjursrestaurang, så tiden var knapp. Tim (min sambo) lärde sig kameran på dagarna, och när jag kom inramlande vid ettsnåret på natten efter stängning visade han Dethärochdethärochdethärskadukunnaidag. Och så höll det på hela veckan :-)

När lördagen kom strålade solen - det var annars den mest regniga sommaren sedan 1874 eller nåt sånt, om ni minns... Bröllopet gick av stapeln i en skogsdunge och var otroligt vackert! Till saken hör att den dagen hände något som kan ge vem som helst kalla kårar - mitt under ceremonin LÄGGER KAMERAN (den nya, fantastiska, svindyra kameran) AV! Den bara dör! Här fanns ingen tid att få en nära-döden-upplevelse utan Tim blixtrade (tror att han beamade sig dit faktiskt, så snabbt gick det) bort till bilen och hämtade reserven, min analoga Nikon. Det löste sig alltså, men vilken rysare... puh. Efter det kändes det plötsligt inte så farligt att fotografera bröllop längre, så jag tackade ja till allt. Nu är det bröllop varenda helg från april till oktober varje år och ganska många även under vintern. Jag är så glad att jag redan då lärde mig (även om det var den barska vägen gick det ju bra) att ALLTID ha en reservutrustning med mig.

Tack Per! Inte bara en suverän hovslagare utan numera också en god vän som vi uppskattar massor!


Det här är sonen Henrik, alldeles nybliven som make (och ganska nöjd kan man se):





... och Ebba:





En av mina favoriter:




Och så hela söta familjen, så gulliga tillsammans och fortfarande håller vi kontakten (roligt, om än ganska sporadiskt, eller hur Ebba?). Numera har de ännu en dotter!