Bröllop: Annelie & Johan 23 maj 2009
Som jag redan berättat hade jag två bröllop den 23 maj i år. Annelie och Johan gifte sig i Tylösands kapell den där stekheta majdagen, solen gassade från en blå himmel, grönskan var sådär grön den bara är i maj och mer somrigt kan det liksom inte bli.
Vi tog porträttbilderna före vigseln och hade bestämt att börja i rhododendronparken. Det var behagligt att komma in i skuggan...
...men någon tyst och lugn första stund blev det inte - däremot fniss, fnitter och hjärtliga gapskratt! Någon nämnde något om att Johan hoppat med massajer...? Tränat måste han ha gjort i alla fall:
Efter att de hoppat av sig lite (jodå, Annelie hoppar nästan lika högt!) blev det lugnare. De är så himla tajta att de nästan känns som en person. Man kan liksom inte lära känna Annelie utan att också få lära känna Johan och tvärtom - vilket är perfekt. Ett sådant samspel gör fotografen glad!
Ungefär här kom tre tonårskillar med kamera fram och fotograferade Annelie, och berömde Johan för det goda kapet han gjort. Jag håller med:
Och utan tvekan har Annelie gjort motsvarande lyckade fångst :-)
Ni ser ju hur bra de passar ihop...
Jag älskar klockor och blir överlycklig när brudgummen har en jag får fotografera! Så jäkla (förlåt) snyggt.
Under vigseln grät fotografen... det händer då och då, och oftare och oftare tycker jag (håller kanske på att bli en sentimental tant?). Först gick det ok...
...men sen var det dags för solo och då lägger Annelie huvudet mot Johan i en så otroligt öm gest - och då var det totalt tvärkört. Jag försvarar mig med att det inte bara var jag som grät, det snyftades friskt i kapellet :-)
Finbilen var framkörd och brudparet vinkade hej då...
...men det är inte det sista ni ser av dem här på bloggen. Fortsättning följer!
Innan dess vill jag verkligen tacka Annelie och Johan för deras sköna tillmötesgående sätt, och deras vilja att göra något extra för bra bilder. Eller ganska mycket extra :-)
Hej så länge!
Vi tog porträttbilderna före vigseln och hade bestämt att börja i rhododendronparken. Det var behagligt att komma in i skuggan...
...men någon tyst och lugn första stund blev det inte - däremot fniss, fnitter och hjärtliga gapskratt! Någon nämnde något om att Johan hoppat med massajer...? Tränat måste han ha gjort i alla fall:
Efter att de hoppat av sig lite (jodå, Annelie hoppar nästan lika högt!) blev det lugnare. De är så himla tajta att de nästan känns som en person. Man kan liksom inte lära känna Annelie utan att också få lära känna Johan och tvärtom - vilket är perfekt. Ett sådant samspel gör fotografen glad!
Ungefär här kom tre tonårskillar med kamera fram och fotograferade Annelie, och berömde Johan för det goda kapet han gjort. Jag håller med:
Och utan tvekan har Annelie gjort motsvarande lyckade fångst :-)
Ni ser ju hur bra de passar ihop...
Jag älskar klockor och blir överlycklig när brudgummen har en jag får fotografera! Så jäkla (förlåt) snyggt.
Under vigseln grät fotografen... det händer då och då, och oftare och oftare tycker jag (håller kanske på att bli en sentimental tant?). Först gick det ok...
...men sen var det dags för solo och då lägger Annelie huvudet mot Johan i en så otroligt öm gest - och då var det totalt tvärkört. Jag försvarar mig med att det inte bara var jag som grät, det snyftades friskt i kapellet :-)
Finbilen var framkörd och brudparet vinkade hej då...
...men det är inte det sista ni ser av dem här på bloggen. Fortsättning följer!
Innan dess vill jag verkligen tacka Annelie och Johan för deras sköna tillmötesgående sätt, och deras vilja att göra något extra för bra bilder. Eller ganska mycket extra :-)
Hej så länge!
Kommentarer
Postat av: Karin Froom
Härliga bilder! Så du var också och fotograferade Bröllop i Tylösand den 23 maj. Synd att vi inte sprang på varandra. :D
Postat av: veronicasfoto
fina, fina fiiiiiiiiina! jag bara suckar... ler och önskar att jag skulle kunna vara lika vacker brud, eller ännu hellre kunna ta lika vackra bilder!
